josefinesmelodi

Jag har haft en hel del lugna helger. Och sen - PANG - så slår det till. Fullt schema, alla tre dagarna! Anna, fina lilla Anna, som nu blivit stor har tagit studenten. Vi firade med dunder och brak i fredags. Igår hade vi en sådan där magisk dag på en plats som gör mig så gott. Att få spendera hela dagen och kvällen med Mia och hennes familj gjorde det om möjligt ännu bättre. Och vi avslutade med en dag hos Ms pappa, med grille, kanotpaddling och fiske. En galet bra helg, men oj så skönt att vara hemma... Nu laddar jag inför sista hela arbetsveckan innan jag går på ledighet!

 

 

/Josefine

 

Det är när man har ett barn med en lös tand (sedan typ januari!!!) som man förstår hur mycket den där gluggen betyder. Hur en liten människa kan längta så otroligt. Att det kan vickas, längtas och samtidigt vara lite skrämmande. Men så i veckan när tanden kunde peka ut i 90 grader och lite till, då fick M dra ut den. För jag tycker det är mer än lite läskigt med lösa tänder. När det liksom klickar när den vickas... Plopp sa det och Lilja var lyckligare än på länge. Men direkt så orolig om Tandfen skulle ta hennes nya dyrgrip. När jag såg hennes brev på silverbrickan med tanden kände jag att hon håller på att bli stor....

Detta sommarväder gör att man liksom blir lite felprogrammerad. Lurar mig att det är semester. Men än kvarstår det några veckor... Hur som helst är helgen alltid lika välkommen. Vi fick den äran att passa en liten prinsessa i fredags och mina två tog uppdraget på största allvar. Jag har laddat batterierna här hemma, läst, promenerat, bakat rabarberpaj och ätit massvis med rabarberpaj. Trots att det återstår en del jobb i trädgården innan semestern så trivs jag så bra på vår baksida. Jag blundar för den del som ropar "kom och hjälp mig!"  I lördags cyklade vi till stan för att äta pizza på Capri och idag avslutades helgen i Grötvik, där som jag mår så väl. Lilja badade som vanligt men idag avstod jag... Nu längtat jag så efter min systers bebis!

/Josefine 

När jag såg delar att Unicef-galan tidigare i veckan kände jag mig förfärad, förtvivlad och känslan av hopplöshet växte i mig. All denna grymhet. Alla dessa barn. Alla som inte har en barndom som överhuvudtaget kan jämföras med mina barn.Samtidigt kände jag en stolthet att jag och M varit världsföräldrar längre än vad vi varit föräldrar. Vi kan inte hjälpa alla, men vi gör i alla fall något. Vi räddar faktiskt liv, på riktigt! Är du inte redan världsförälder, bli det nu!

 

Valborg 2003 stod jag vid majbrasan. Förälskad. Ung och ovetande om framtiden. Det är femton år sedan och jag har ingen aning om vart tiden tog vägen. Det jag vet är att jag har aldrig tvekat. Aldrig tvivlat. Marcus gör mig lite bättre och lite starkare varje dag.

 

 

 

 

• /Josefine 

 Det känns alltid ovanligt att ge sig iväg på tu man hand med ett av barnen, men så mysigt det är. I fredags körde jag och Elvin till våra vänner i Fagerhult. Vi kunde ju inte prickat in en bättre dag! Vilket väder! Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur pojkarna leker med varandra och hur mycket de tycker om varandra.

 

Efter några veckors paus från byggandet blev bastun klar denna helg. Elen ska kopplas in, men sen är vi redo för första badet! Den blev alldeles lagom liten till vårt hus, men fönstret för att den upplevs som riktigt rymlig. Gissa om barnen har "provbastat" många gånger;)! Hemma-helger är precis vad jag behövt senaste tiden. Så skönt att kunna vara ute! Jag trivs så bra i vårt hus, i vår trädgård och barnen springer in och ut, hoppar studsmatta och leker detektiver om varannat. Just nu är jag inne i en härlig läsarperiod. Har plöjt igenom en hög med böcker! Älskar att längta efter en bok på kvällen. Nu läser jag sista delen om Louisa, "Livet efter dig-tjejen". Inte helt tagen ännu, men alldeles så lättläst som jag gillar ibland. 

Det har gått ett år och fyra månader sedan jag började med en ny behandling mot min reumatism. Ett år och fyra månader utan värk.  Inga svullna leder. Ingen stelhet.  Jag kan sova hela nätter. Inga biverkningar. Ingen smärta. Jag har fortfarande svårt att förstå att sprutorna fungerar. Det har verkligen förändrat mitt liv. Det tänkte jag på när jag ikväll gick en lång promenad...

/Josefine

Efter alla febriga dagar kunde vi njuta av ledigheten i fredags. Vi började med en tur till biblioteket och sen var vi ute resten av dagen. När barnen öppnade leksakslådan i snickarboden var det ungefär som julafton. Grejer som inte används på länge blir som nya! Jag låg i solstolen med en bok och kände verkligen våren komma.

Det tog mig ungefär fem år som mamma att det skulle kännas helt rätt att låta barnen sova borta. Även om jag vet att barnen är som hemma hos mina föräldrar så har det alltid skavt i mig och känts avigt. Men när barnen vuxit och blivit äldre så kommer det önskan från dem att sova borta. Inget påtvingat, att vi ska iväg och måste lämna och genast skaver det mindre. Och igår, när mamma och pappa kom hem från Dublin och erbjöd sig att ta med Elvin så att jag och Lilja kunde vila upp oss ordentligt, utan att vara klätterställning, tackade jag ja. Utan minsta känsla av dåligt samvete. Denna envisa förkylning vill nämligen inte släppa taget om oss. Jag blir så varm i hjärtat när Elvin och min pappa smider planer om hur de ska köra ved imorgon, spela spel och kanske gå ut med grannnens hund. Jag tycker dessutom det är otroligt mysigt med lite tid på tu man hand med Lilja. 

 

/Josefine

Under den långa tystnaden här har jag hunnit med en familjetrip till Branäs. Jag kan erkänna att detta är något som M länge har velat göra. Hade han fått bestämma hade vi varit iväg redan förra året, men jag är glad att vi väntade ett år...  För det blev en riktig succé! Elvin kändes inte för liten. Jag är så nöjd med vår resa. Barnen var sådana kämpar i backen och det tyckte om skidåkningen lika mycket som mig och M. Lilja susade ner i backarna och Elvin hade susat iväg alldeles för fort om M inte haft en sele att broma med i de större backarna=). Det var toppen ha många extra vuxna som gärna hjälpte till, för det är bökigt med barn och skidåkning. All denna utrustning, skidstrumpor som skaver i pjäxan och vantar som plötsligt försvinner. Men som sagt, de fantastiska studerna i backarna gjorde att vi redan pratat om nästa års skidresa...

I början av året märkte jg att skrivandet här liksom rann ut i sanden. Ju längre tid som gick mellan inläggen, desto mindre motiverad blev jag. Det var lite som att luften gick ur mig och jag hade ingen ork över. Sen jag började skriva här för flera år sedan har jag hela tiden tänkt att jag gör det för min skull. Ingen annans. Och så ska det alltid vara. Det är fortfarande den där extra tiden som hela tiden saknas, men under dessa veckor har längtan att skriva succesivt kommit tillbaka. Sen efter jul krånglade mitt minneskort (PANIK!) och när jag inte har sten koll på mina bilder, då tynger det ner mig. Jag lärde mig att om man byter kamera, till ett annat märke, ska man också byta minneskort. Annars kan 3000 bilder lätt försvinna... Tack och lov lyckades personalen på Simsalabim trolla fram de flesta och jag hade de flesta sparade men det innebar en massa onödigt sorteringsarbete... Jag bestämde att jag måste prioritera lediga kvällar att få stenkoll på alla bilder och komma ikapp med nästa fotoboksbeställning. Och igår kom jag ikapp mig - en underbar känsla, denna febriga och snoriga påsk. 

 

Ja, nu är det påsklov oh det är ingen ovanlighet att det är då min kropp säger ifrån och jag ligger sjuk. Vi hann med att fira påsk hos mina föräldrar i fredags och därefter fick jag och Lilja inta soffläge. Nu börjar det vända och jag ser fram emot några lediga dagar. Med en önskan att det genast ska sluta snöa!!!

 

Januari är inte min bästa tid på året. Men nu känner jag att varje dag bli lite ljusare och lite lättare. Jag har haft en fin helg med en lugn ledig fredag med barnen, två dagars skridskoåkning, firat min underbara morfar som fyllt 80 år och allt avslutades med promenad i snöyran med Elina och mys med familjen. 

 

Vårt byggprojekt här hemma (3.0) startade i mars 2017. Vi saknade tvättstuga och groventré och vi hade nog egentligen tänkt byta taket först. Men takbyte var inte akut, men mitt och Marcus sovrum svämmades ständigt över av tvätt, tvätt och mera tvätt. Därför blev det omprioritering. När vi väl började skissa våra planer kändes det naturligt att flytta huvudentrén mot framsidan, så som det var när huset byggdes för snart 100 år sedan. Vi ville inte att utbygget skulle kännas för stort på vårt befintliga hus och nu när det står klart känns det som vi lyckades med detta. Utbygget rymmer nu en ny entré, nytt badrum (bastun är det enda som återstår), groventré från baksidan med tvättstuga, en liten extra toalett och ny trappa ner till källaren (så skönt att inte alltid behöver gå ut för att komma ner!) Jag och Marcus har försökt utnyttja varenda kvadratmeter på bästa sätt, så trots att det är ett utbygge, har vi försökt skapa den bäta pusselbiten för att det ska passa ihop med huset, både in- och utvändigt. Det gjorde att badrummet kunde bli lite större om vi utnyttjade plats i källarnedgången osv. Målet har hela tiden varit att ha samma gamla känsla som i huset. Därför är det kul när vi fått till små detaljer, t ex. den gamla kroklisten som pappa hittade i Elmeliden, från hans fasters gamla hus. Och bjälken vid duschen som Marcus tog från sin mammas uthus. Som sagt, bastun är inte klar och lite småfix med sista elen i badrummet. Men annars känns det underbart att detta projekt nu är färdigt! Speciellt en grå dag som denna, då jag och barnen förhoppningsvis har vår sista dag i karantän...

 

Det har varit en bra start på nya året. Jag fortsätter med ledig fredag, vilket fortfarande känns som världens bästa investering. Lilja är inne i en ny lägga-pärlplattor-fas och nu sitter Elvin också och lägget med små pärlor. Visst, inte efter svåra mönster, men det är så härligt att kunna sitta ner och att lillebror kan göra samma sak. Som ikväll, efter att hela familjen bakat och ätit pizza så spelade vi "Labyrint" som Lilja fick i julklapp. Så trevligt sällskapspel som jag varmt rekommenderar. Elvin är egentligen för liten, men vi tävlade i par och då funkade alldeles utmärkt! 

Nu är vårt utbygge så gott som helt klart! Ny entré, badrum, extratoa och tvättstuga. Vi startade i början av mars så det har varit ett utdraget projekt. Därför är det extra kul att både jag och M är så nöjda. Det som är kvar att göra är bastu i badrummet. Sen ska pausa ett tag. 

Ja, nytt år var det här! Jag vill så gärna hitta de där minutrarna att blogga lite mer frekvent detta år. Ibland finns den tiden. Ibland inte. Just nu njuter jag av denna julledighet. Älskar dessa lata dagar. En vecka till innan jobbet drar igång. Så än finns det tid att ladda batterierna.

Vi har haft en fin jul och det gör mig så glad att vi har våra gamla kvar hos oss. Det har varit en lugn jul!