josefinesmelodi

Jag anser mig ha bra tålamod med barnen. Men i söndags slog nog Lilja alla rekord i att inte tappa fattningen. Hon gav sig på ett omöjligt mission. Hon ville lära Elvin att pärla en pärlplatta... Jag var i köket och observerade och kunde inte annat än att le. Som hon kämpade, stöttade och hjälpte. De minst sagt regnade pärlor ner på golvet. Elvin var såklart supernöjd över att få vara med och han försökte verkligen. Han var djupt koncentrerad men finmotoriken är inte riktigt redo för detta moment.. Lilja hade fullt upp med att hjälpa samtidigt som hon passade spannen med pärlor och sin egen pärlplatta. En stund som fyllde hela huset med syskonkärlek. Mammahjärtat vill explodera ibland.

 

/Josefine

I torsdags var en ändå en morgon som inte bjöd på allt för många överraskningar. På väg till förskolan inser jag att vi är ute i alltför god tid. Och vi gör en chansning och går omvägen till lilla Bondgården. Alla fåren var ute och Elvin klappade i händerna av förtjusningan. "Bäääääääää!!!", "Daaaaaa!!!", "BÄÄÄÄÄÄÄÄ!. Bra start på dagen.

 

/Josefine

Höst, höst, underbara höst! Vi har riktiga finfina dagar.

 

Men det går verkligen upp och ner. Från härlig hemmafrid till total kaos på sekunden. Men det är väl det som är typiskt med två små. De kan sitta och leka med Pippi-huset i lugn och ro och sekunden efter är Lilja rasande för att Elvin "bara brötar sönder precis ALLT!" eller att Elvin öppnar kaminen och kasar ut aska över golvet (nej, vi har fortfarande inte eldat när Elvin varit vaken...) Kan bara konstatera att det rymms mycket känslor i en 3-åring... Och Elvin börjar visa en vilja av stål, så visst blir det en hel del minst sagt högljudda situationer här hemma. Igår var en typsik sådan dag. På onsdagar lämnar jag Lilja på förskolan och jag och Elvin brukar inte ha något inbokat. Det brukar bli en promenad direkt när jag har lämnat med en annan mamma och lillebror och sen är det den dagen då jag blundar för tvättberg, disk och alla måsten. Det är min och Elvins lekstund, innan han somnar vid 11. Han sover alltid ute i vagnen och igår vaknade han till, men somnade om i min famn i soffan. Det händer inte varje dag. Oftast är det fullt ös och bus så fort han slår upp ögonen. Nu, när amningen är ett avslutat kapitel saknar jag de där stunderna av total närhet och stillhet. Så ögonblick som dessa vill jag stanna världen en stund...

 

 

Sen jag blev mamma har insett att det här med amning är så laddat. Att amma. Att inte amma. Att amma offentligt. Att amma ofta. Att amma för sällan. Att sluta amma. Att amma länge. Och jag är så vansinnigt trött på det. Amma man sitt barn kan man inte amma för mycket. Man kan inte amma för ofta. Det handlar inte bara om att ge föda åt sitt lilla barn. Det handlar lika mycket om trygghet och närhet. Låt mammor som kan och vill amma amma ifred. Och låt de mammor som inte kan/inte vill mata med flaska. Eller lite både och. Döm ingen mamma!

 

För min del har det funkat bra, riktigt bra båda gångerna. Jag har sluppit mjölkstockning och inflammationer och jag har varit bekväm i att amma överallt. Här har det istället varit svårare att sluta, svårt att börja äta. Det är inget jag har velat stressa fram, och låt mig sammanfatta att det har tagit lång tid. Med Lilja vände det väl runt 9 månader. Men med Elvin var det amning som gällde för hela slanten fram tills dess han var 11 månader. Inte lätt att börja äta något om man sitter och kniper igen munnen och blundar vi matbordet... Den här gången bestämde jag mig direkt för att inte stressa upp mig. Att låta det ta tid.

 

Med Lilja blev det något abrupt slut precis när hon var 1 år, pga. medicin och att jag någonstans hade i mig att man liksom inte ska amma efter det första året. Men det har jag kommit underfund med att det är ju vad alla andra tycker. Alla andras åsikter som faktiskt inte betyder någonting. Allas kommenarer att nu är väl ändå Elvin en stor kille och inte behöver han väl amma. Ska han amma tills han är 15 år? SUCK!

 

Jag är så glad att jag denna gången lyssnade på Elvin. Lyssnade på mig. Det har blivit en så naturlig avtrappning. Och söndags i när jag ammade kände jag att det här var nog sista gången. En mycket konstig känsla. Jag har ammat denna lilla prins i 440 dagar och nätter. Jag kan väl sätta ett snitt på 12 gånger/dygn. Jag menar när han var liten var det ju så gott som varannan timme, en period var det galet mycket amning om nätterna och nu sista tiden har det blivit färre gånger.

 

 

Inte konstigt att det känns tomt, lite sorgligt och kanske ändå lite befriande.

 

 

  

/Josefine (fd. Jossan-Kossan)

 

/Josefine

Elvin har haft en orolig natt så det har varit sisodär med sömnen... Därför var det så skönt att det var lördag så jag kunde krypa ner i sängen en timme till. En skön sovmorgon till 8:00. Ja, tiderna förändras, men att sova till 8:00 är minsann riktig lyx! Sen en lugn lördagsfrukost, hela familjen. Det är bland det bästa jag vet. Att låta barnen skrota runt i pyjamas riktigt länge och bara få vara.

 

Ja, jag tänker fortsätta blogga, även om det ibland går några dagar mellan inläggen. För det är så roligt att gå tillbaka i arkivet och titta. Hur livet förändras... Jag har skrivit om det förut, men just nu är det en så händelserik tid i vår och våra vänners liv. För varje år sker stora förändringar. Det är nya hus, förlovningsringar, barn och bröllop. Det är spännande tycker jag!