December

Jag har ett sådant decemberlugn i mig. Det är en härlig känsla. Julstress är inget för mig. Julklapparna är inhandlade och lussebullarna i frysen. Tyvärr har barnen rykt på förkylningar och feber många gånger under hösten och eftersom de inte varit synkade en enda gång är detta den tredje av fyra på raken räknade helger där det råder mer eller mindre sjukstuga. Men så länge vi slipper kräkbaciller klagar jag inte! Huset är adventspyntat, även om barnen valde att gå in redan förra helgen men tomtar i stora lass. Vi tjuvstartade med pepparkaksbak hos mina föräldrar för två veckor sedan.
 
 
 
/Josefine
 

Mia

Vi bokade biljetter i mars. Och som jag längtat efter torsdagen... En kväll med fina vänner, god mat och en stor portion Mia Skäringer. Denna kvinna som jag beundrar så! Och vilken föreställning hon bjöd på. Ingen kan blanda humor med det mörkaste mörka som hon.  Däremellan bjuder hon på sånger med en röst som går raka vägen in i hjärtat. 

(null)

/Josefine

Pyjamas

Det blev en dag hemma idag. L har feber och då ser jag ingen anledning att lämna lillebror på fsk. En pyjamasdag är inte en dålig dag för någon! Vi har läst högar med böcker, lagt pussel och spelat "Den försvunna diamanten" typ tio gånger. Sen behövde E rastas så då passade vi på att höststäda altanen innan den fick gå i vintervila. 

Hemma hos oss tittar vi väldans lite på TV. Och när barnen tittar gör vi det alltid tillsammans. Jag tycker det är så mysigt att följa en serie tillsammans med barnen. När det inte bara är korta avsnitt som inte leder vidare. Här kommer några tips i höstmörkret! Snart är det dags för julkalender och jag håller tummarna att den passar våra barn. Förra året riktade den sig till äldre barn vilket gjorde att vi kollade på "Pelle Svanslös" istället. Så himla mysig! "Selmas saga" som gick 2017 var underbar men då var E för liten och L tyckte den var lite för spännande;). I våras började vi läsa böckerna om LasseMaja och då passade vi på att följa den gamla julkalender på svtplay. Perfekt för barn i fsk-klass! Bortsett från de julkalendrarna har vi sett "Heidi" och den animerade Ronja Rövardotter på Cmore. Jag var mycket skeptisk till den sistnämnda men de vackra naturskildringarna och "de rätta" replikerna fick mig att tycka om den. Jag älskar det långsamma tempot! Och vad  tyckte då barnen? Jo, de älskade serien fast vildvittrorna var lite för läskiga och vilddjurskampen för lång. 

(null)

Och när barnen har somnat kan man läsa https://malin.mabra.com/dagens-man/ och inse att man får sätta egot åt sidan när man blir förälder... 

/Josefine 


Min Mormor

Jag har alltid varit så stolt över min mormor. Hennes historia har fascinerat mig sedan jag var barn. Hon kom som fyraåring till Sverige och var ett av alla de "finska krigsbarn" som skickdes från kriget till ett tryggare Sverige. När jag var liten tyckte jag det var så spännande när hon berättade om hennes minnen från kriget. Om rädslan i skyddsrummen i Åbo och om den gången flygplanen öppnade eld och hennes mamma kastade henne och hennes lillebror i ett dike och lade sig över för att skydda dem medan kulorna haglade runt omkring dem. Och att hon skulle se efter sin lillebror i det nya landet fastän att hon själv bara var fyra år. Så långt ifrån min egen trygga barndom...
 
Det sista fotot innan dessa små skickades till Sverige. 
 
Sen blev jag själv en mamma och mormors historia väckte nya, starka känslor i mig, slet tag i mig ännu mer. Och inte bara mormors berättelser om hur hon kom till Sverige utan de val hennes finska mamma tvingades göra i ett land i krig. Att skicka iväg sina små till ett annat land. Att fatta ett sådant beslut måste vara det svåraste en förälder kan göra... Tack och lov kom mormor till snälla människor, vilket alla tyvärr inte gjorde. Efter kriget tvingades hon resa tillbaka till ett Finland, ett land som hon egentligen inte kände till. Hon hade nästa tappat det finska språket och landet var så skadat av kriget. Efter en tid togs beslutet att mormor ska tillbaka till Sverige. Ett beslut som hennes finska mor ångrade sig i resten av hennes liv. 
 
Men tack vare det beslutet kunde jag och dessa busungar bli till.
 
För en tid sedan ställde mormor upp i ett projekt genom Hallands bildningsförbund för att spara hennes och andra krigsbarns berättelser. Jag är så stolt över mormor att hon vågade. Resultatet blev boken "Tryggare kan ingen vara" och den är viktig. Och viktig för mig.
 
 
/Josefine
 
 

Dejtdags

Barnen är iväg på julpyssel hos farmor. Det gav oss en mycket välbehövd sovmorgon och frukost i soffan med nyhetsmorgon och goda ostar. Igår åt vi gott på Bistro Jarlen och såg sen fantastiska Boheimian Rhapsody. En fin start på helgen på tu man hand. Men nu börjar vi sakna de små. 

(null)

/Josefine

Taket

Efter utbygget återstod takbyte. Det har varit det projekt som vi varit minst laddade för. Men denna gången tog vi hjälp av annan hantverkare och för en tid sedan blev det klart. Känns lite som pricken över iet. Kronan på verket. You name it! Förra veckan planterade vi en häck och nu känns lite som vi går in i vintervila. Inga större projekt kvar just nu. Och det är en mycket skön känsla!

(null)

(null)

/Josefine 


Läslov

Igår åkte barnen hem till mina föräldrar och firade att de har höstlov. Själv jobbar jag två dagar till innan jag tar lite ledighet. Efter en lååång förkylning ska det bli riktigt skönt! Höstlovet, som nu ofta kallas för läslovet. Jag tycker att det är fint att barns läsning uppmärksammas, men en vecka om året är inte bra nog. Idag läser bara en av fyra föräldrar för sitt barn. Forskning visar att om du läser för ditt barn kommer hen vid 17 års ålder kunna ca. 50 000 ord. Om du inte läser kommer hen kunna ca. 15 000 ord vid samma ålder. Att sitta vid en Ipad ger inte samma resultat. När jag är gammal och barnen utflugna kanske jag kommer ånga vissa beslut kring barnuppfostran och om mitt föräldrarskap. Men det jag vet är att jag aldrig kommer att ängra alla de timmar vi läst för våra barn. I vårt hem finns det böcker överallt. Att kunna kura ner i soffan med barnen med ett berg av böcker är det blad det bästa och mysigaste jag vet. 
 
 
 
Här kommer några av de barnböcker som vi läser hemma hos oss.
 
Böcker som passar för de lite yngre barnen. Astrid Lindgren är alltid min favorit och mötet mellan Madicken, Lisabeth och Mia och Mattis är så spännande ur ett barns ögon. Pija Lindenbaum skriver både roligt och viktigt för de små barnen. Pudlar och Pommes är helt fantastisk. För vad gör hunderna när maten tar slut och de till och med inte ha några plåster. Jo, då måste man flytta till ett annat land. Otroligt fin och tämkvärd berättelse precis som Grodan och främlingen.
 
Josefin Sundström lyckas fånga det som är viktigt i en femåringsliv och göra det spännande. Som att glömma baddräkten till simskolan, när kompisen bryter armen och när man blir sjuk på sitt eget kalas. Alldeles lagom mycket action!
 
 
Böckerna om Dunne (ska läsas i rätt ordning) passar bra till de barn som börjat skolan. En otroligt fin serie om vänskap.
 
Min nya favorit är Lisa. Nästan för spännande för, men när vi håller handen går det bra. En serie om utanförskap och om att vara modig. Lisa är en ny Pippi Långstrum! Mycket rapp och mycket action.
 
Bara för att ditt barn knäckt läskoden ska du inte sluta läsa högt. Men dessa böcker är bra "läsa-själv-böcker. Böcker som är skrivna för att vara "lätta att läsa" har ett torftigare språk. Dessa böcker ingår alla i olika serier vilket är bra, så blir barnet bekant med karaktärerna. 
 
Denna bok fick Elvin i doppresent och den är fortfarande en av barnens favoriter. Bra variation på såmngerna!
 
Ha nu ett fint läslov!
 
/Josefine

Fredag

Igår hälsade jag på lilla L i skolan. Underbart att ha möjlighet att lägga allt mitt fokus på henne. Efter det åkte hela familjen till tandläkaren i Falkenberg. Vi gör så varje år. Lika bra att boka i allihopa! Check på den! Innan vi åkte hem blev det mellis på mysiga Borgmästargården. Jag ville ta med både soffa, bord och lampor med mig hem...

(null)

/Josefine

Påminnelse

Förvandlingen av vårt hus har pågått i över 3,5 år. Projekten har avlöst varandra. Vissa perioder har varit mer intensiva och andra något lugnare. Med mantrat, "en sak i taget", som en ständig påminnelse känns det som vi börjar komma i mål. Ibland får jag påminna mig om resan hit. För ett år sedan saknade vi badrum och duschade i sex månader i vårt mindre charmiga gamla pannrum i ett gammalt badkar. M kunde inte stå rak, det var kallt på vintern och det är kul att barnen minns det som ett "supermysigt ställe". Denna höst njuter jag av extra åt vårt badrum som blev lika fint som jag drömt om. Och lite till... 


(null)


/Josefine

Helg

Igår struntade vi i växande tvättberg, fasadmålning, dammråttor, behov av storhandling och allmänt vadagsstök. Vi packade bilen med picknick, minigrillen och två glada barn och körde till Danska fall vid Simlångsdalen. Och där tillbringade vi hela dagen. På stora stenar vid vattnet i en skog. Hela dagen lite oroliga att Elvin skulle drutta i. Men det fick bra! Vattenfallet var bara ett stenkast ifrån oss. Träden som plötsligt blivit så vackert höstiga. Vi spelade UNO, kastade kottar, gjorde barkbåtar och fullkomligt njöt av denna fina dag. Samtidigt som klimatångesten finns gnagande i mig. Men en höstdag med familjen gjorde oss så gott. Barnen undrade hur många mil vi vandrat i skogen. Svaret på den frågan var 2 km. Men 2000m låter oändligt långt i barnens öron;). 

(null)

(null)

/Josefine 

Måndagslyxen

Min mamma och pappa har pysslat E idag. Och ingen trivs bättre en sån dag bättre än han! Dessutom skämmde de bort oss med att handla det som saknades inför denna hektiska vecka och kvällsmaten stod på spisen när vi kom hem. Det kallar jag måndagslyx!

(null)
❤️

/Josefine 

Sommar

Ja, en fin sommar blev det...

 
/Josefine
 

4

Denna höst blev mina lediga dagar något nytt. Inte det att bara ha den lyxen att inte jobba heltid. Utan nu är det en dag med Elvin. På tu man hand. Det är verkligen något nytt! En fyraåring har så fina tankar. En energi framåt som jag beudrar. En nyfikenhet som aldrig tycks tryta. 
 
 
Med en fyraåring kan man gå en promenad och för att leta efter de bästa backarna på Kärleken. Och lilla E ser mest möjligheter... "Mamma... Alla branta backar blir ju en nerförsbacke om man går upp och cyklar ner på rätt håll!"
 
/Josefine
 
 

Tack Mia

Mia Skäringer är en kvinna som jag beundrar på många sätt. Hennes serie i tre delar, "Kroppshets", är ett tittartips på svtplay i höst. När jag såg denna serie förstärks min tacksamhet gentemot min kropp. Denna kropp som känt så mycket smärta genom åren, burit och fött våra fina barn och den tar mig fram i livet. Vårt ärtstörda samhälle gör det svårt att bara få vara. Men kanske för att jag på nära håll sett vilken kraft de vidriga hjärnaspöken har jag inte orkat  hålla på att krångla. Orkar inte. Det gör mig ont att höra kvinnornas berättelser, om detta eviga hat. Tack Mia, för en tänkvärd serie! Du gör skillnad.

 

...

Ja, i förra inlägget sa det PANG och sen kom en mycket välbehövd semester. Denna varma sommar då jag tankat energi tillsammans med familjen. Sen blev dagar blir veckor och veckor blir månader. Nu är det höst och jag känner mig mer i balans och även om det som kallas vardag och familjepussel är i full gång. Vår tös har blivit skoltjej, lillkillen växer så det knakar och jag känner livet i mig. En vecka på Kreta gav oss dessutom en fin inledning av hösten. Denna vecka som jag alltid ska minnas.

  (null)

 
/Josefine
 


PANG

Jag har haft en hel del lugna helger. Och sen - PANG - så slår det till. Fullt schema, alla tre dagarna! Anna, fina lilla Anna, som nu blivit stor har tagit studenten. Vi firade med dunder och brak i fredags. Igår hade vi en sådan där magisk dag på en plats som gör mig så gott. Att få spendera hela dagen och kvällen med Mia och hennes familj gjorde det om möjligt ännu bättre. Och vi avslutade med en dag hos Ms pappa, med grille, kanotpaddling och fiske. En galet bra helg, men oj så skönt att vara hemma... Nu laddar jag inför sista hela arbetsveckan innan jag går på ledighet!
 
 
/Josefine
 

Som en pion...

Jag är så glad idag... Det är som att det bubblar i mig. För jag har blivit moster till en liten Annie Viola. Jag är så glad att jag nästan spricker. Som en pion som liksom exploderar!


(null)



Liten blir stor

Det är när man har ett barn med en lös tand (sedan typ januari!!!) som man förstår hur mycket den där gluggen betyder. Hur en liten människa kan längta så otroligt. Att det kan vickas, längtas och samtidigt vara lite skrämmande. Men så i veckan när tanden kunde peka ut i 90 grader och lite till, då fick M dra ut den. För jag tycker det är mer än lite läskigt med lösa tänder. När det liksom klickar när den vickas... Plopp sa det och Lilja var lyckligare än på länge. Men direkt så orolig om Tandfen skulle ta hennes nya dyrgrip. När jag såg hennes brev på silverbrickan med tanden kände jag att hon håller på att bli stor....

(null)

Och som tur var lämnade Tandfen en guldpeng men lät tanden ligga kvar...

/Josefine

Felprogrammerad

Detta sommarväder gör att man liksom blir lite felprogrammerad. Lurar mig att det är semester. Men än kvarstår det några veckor... Hur som helst är helgen alltid lika välkommen. Vi fick den äran att passa en liten prinsessa i fredags och mina två tog uppdraget på största allvar. Jag har laddat batterierna här hemma, läst, promenerat, bakat rabarberpaj och ätit massvis med rabarberpaj. Trots att det återstår en del jobb i trädgården innan semestern så trivs jag så bra på vår baksida. Jag blundar för den del som ropar "kom och hjälp mig!"  I lördags cyklade vi till stan för att äta pizza på Capri och idag avslutades helgen i Grötvik, där som jag mår så väl. Lilja badade som vanligt men idag avstod jag... Nu längtat jag så efter min systers bebis!

(null)

(null)

(null)

/Josefine 

Denna plats

Denna plats gör mig så gott... En härlig kväll i Grötvik blev bästa start för mig, denna långhelg. Barnen tog första doppet. Inte jag... Vi stannade ända tills godnattsagan. 👫☀️📖


(null)


/Josefine 

Tidigare inlägg
RSS 2.0