Väntan och längtan
Som vi saknat att hänga på Stadsbiblioteket! Tack och lov stannar ju bokbussen precis på vår gata, så böcker har vi kunnat låna utan problem, men att vara på biblioteket, det har både jag och barnen saknat. Renoveringen av barnavdelningen har minst sagt dragit ut på tiden... Därför var både jag och barnen riktigt laddade när vi åkte ner till invigningen i lördags. Vi kom på eftermiddagen och jag gissar att det var lite lugnet efter stormen. De hade fått till det nya riktigt bra med mer att göra och upptäcka för barnen, med små olika öar och små kryp-in. Efter en fika och ännu fler böcker hem var vi nöjda alla tre.
Det lär bli flera besök framöver...
/Josefine
Maskin
I fredags kom en liten maskin hem till oss. Allt för att göra ett bra ryck i helgen. Elvin var så lycklig. Och jag tror att M var lika glad...
/Josefine
Vän
Ja, det känns att vi går mot ljusare tider. Och det känns så underbart! Jag har varit ute, årets första två rundor. Än så länge bryr jag mig inte om distans eller tid. Det är en fantastisk känsla att inte känna någon smärta eller värk. Min kropp är min vän. Det slår det mesta just nu!
/Josefine
Vår
Det gör mig glad att kunna vara ute efter förskolan. Att inte behöva alla lager ytterkläder. Att barnen kan springa i lättare skor. Det är intensivt på jobbet. Och såklart blir det intensivt med utbygget. Nej, jag snickrar inte men ni som varit i husfixarkarusellen med små barn vet att det tar på krafterna. Men än så länge känns det roligt! Som vi längtar efter en liten tvättstuga. Slippa ständiga tvättberg i vårt sovrum.
Våren som är på ingång ger mig energi.
Kul med såpbubblor och Elvin ritar gubbar för fullt!
/Josefine
3.0
Vi började med att renovera övervåningen. Direkt därefter blåstes nedervåningen ut och gjordes klart under en sommar. Det står "vi". Läs "han". Sen har huset och familjen fått vila i ungefär ett och ett halvt år. Lite mindre projekt som nytt staket har hunnits med. Men annars har vi pausat. Och att pausa är nödvändigt är man har tagit sig an ett så här gammalt hus. För det finns alltid saker som bär fixas och vi har lärt oss att tänka ett projekt i taget. Nytt tak, altan och extra rum för gäster ligger mååånga år framåt.
Men projekt tvättstuga/badrum/ny entré är sedan igår igång. 3.0. Ett projekt i taget. Och till skillnad från förra har vi inte någon tuff tidsplan.
Medans M har rivit en massa har jag varit med barnen. Jag tycker om att ha två dagar hemma. Då finns tid att grädda våfflor. Att spela "In i stallet" flera gånger. Måla vattenfärg. Och titta på fiskarna i kyldisken på Maxi.
/Josefine
Dejt
I fredags var jag och M på dejt. Bästa tapasen på Zigges. Sen "Var inte rädda" med Henrik Schyffert på teatern. Mycket fin kväll.
Nuläge
Jag tycker vi får ihop vardagen bra. Men det beror till stor del på god planering och sänkta krav. Det sistnämnda är nog det allra viktigaste. Jag har sedan jag kom tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten insett att det är bättre att vara bra på jobbet än att vara bäst. Det är bättre att träna någon gång i veckan än att misslyckas med orimliga mål. Det är OK att säga nej. Även till saker man uppskattar. Lära sig hushålla med sin energi. Inte grubbla över saker som är som de är.
Jag har dock höga förväntningar på mig själv som mamma. Men sådan är jag och det varken vill eller kan jag förändra. Barnen är det viktigaste i livet och jag gläds åt den energi som det ger att vara förälder. Alla skratt, upplevelser och den tid jag spenderar med familjen, det gör mig lycklig. På riktigt.
Jag tycker faktiskt att jag är helt OK bra i det stora hela. Och det är bättre att vara bra än att vara bäst överallt. För att orka måste vi nog landa i den insikten. Acceptera en lagom nivå och inte alltid sträva framåt och prestera ännu lite bättre.
/Josefine
ÅK. BRA.
Lilja skrev att M skulle åka bra. Och det gjorde han. Minst sagt!
/Josefine
