josefinesmelodi

Det är när man har ett barn med en lös tand (sedan typ januari!!!) som man förstår hur mycket den där gluggen betyder. Hur en liten människa kan längta så otroligt. Att det kan vickas, längtas och samtidigt vara lite skrämmande. Men så i veckan när tanden kunde peka ut i 90 grader och lite till, då fick M dra ut den. För jag tycker det är mer än lite läskigt med lösa tänder. När det liksom klickar när den vickas... Plopp sa det och Lilja var lyckligare än på länge. Men direkt så orolig om Tandfen skulle ta hennes nya dyrgrip. När jag såg hennes brev på silverbrickan med tanden kände jag att hon håller på att bli stor....

Detta sommarväder gör att man liksom blir lite felprogrammerad. Lurar mig att det är semester. Men än kvarstår det några veckor... Hur som helst är helgen alltid lika välkommen. Vi fick den äran att passa en liten prinsessa i fredags och mina två tog uppdraget på största allvar. Jag har laddat batterierna här hemma, läst, promenerat, bakat rabarberpaj och ätit massvis med rabarberpaj. Trots att det återstår en del jobb i trädgården innan semestern så trivs jag så bra på vår baksida. Jag blundar för den del som ropar "kom och hjälp mig!"  I lördags cyklade vi till stan för att äta pizza på Capri och idag avslutades helgen i Grötvik, där som jag mår så väl. Lilja badade som vanligt men idag avstod jag... Nu längtat jag så efter min systers bebis!

/Josefine 

När jag såg delar att Unicef-galan tidigare i veckan kände jag mig förfärad, förtvivlad och känslan av hopplöshet växte i mig. All denna grymhet. Alla dessa barn. Alla som inte har en barndom som överhuvudtaget kan jämföras med mina barn.Samtidigt kände jag en stolthet att jag och M varit världsföräldrar längre än vad vi varit föräldrar. Vi kan inte hjälpa alla, men vi gör i alla fall något. Vi räddar faktiskt liv, på riktigt! Är du inte redan världsförälder, bli det nu!

 

Valborg 2003 stod jag vid majbrasan. Förälskad. Ung och ovetande om framtiden. Det är femton år sedan och jag har ingen aning om vart tiden tog vägen. Det jag vet är att jag har aldrig tvekat. Aldrig tvivlat. Marcus gör mig lite bättre och lite starkare varje dag.