Simsalabim uppe
Innan jul visade jag bilder på nedervåningens förvandling. Vad har då hänt på ovanvåningen...? Minst sagt en hel del. Men kanske är det för att vi gjorde detta först som gör att jag nästan glömt hur det såg ut när vi flyttade in... Det som återstår är foder och fönsterbräda runt fönsterna. I våras handlade det mycket om att riva. Riva ut lager av gamla heltäckningsmattor, riva kattvindar och garderober för att sedan isolera, bygga nya innerväggar och sätta in nya garderober. Allt rivande gjorde att huset "växte" från 104 till 112 kvadrat! Den lilla kupan i vårt sovrum blev perfekt plats för vår säng och snedtaken som innan gömde sig i små kattvindar kom nu fram. Jag är så glad att vi valde att göra vid de gamla plankgolvet som gömde sig långt där under... Vi målade golvet i samma ljusgråa färg som trappan. Trappan har vi låtit vara kvar med det gamla räcket. Nu delar barnen det stora rummet och det fungerar verkligen superbra. Eftersom de sover så gott i samma säng så kommer de fortsätta dela rum ett bra tag till. Men det är förberett för att i framtiden kunna dela. Före- och efterbilder kommer här:
Sovrum 1 före:
Barnens rum efter:
Sovrum 2 före:
Vårt sovrum efter:
/Josefine
Ensamhet
I natt sov jag ensam i huset för första gången. Och utan Elvin för första gången någonsin. M och barnen är hos barnens farmor. Jag är krasslig med halsont och förkylning och ligger nerbäddad i soffan. Här är så tyst. Jag saknar barnen så det skriker i kroppen men ska väl passa på att vila... Och dricka ännu mera te...
/Josefine
Snö
Vi har haft en fin helg. Vi åkte till Nissalund och åkte pulka. Barnens storkusiner var med så Lilja var extra glad. Synd att snön smälter så snabbt...
När M var på skidtävling hälsade jag och barnen på i Långaryd. Med andra ord, en fin helg där vi har träffat många som vi tycker om.
/Josefine
/Josefine
CHECK!
Ja, jag slås ibland av tanken att det här är min blogg, inte mina barns... Men det är svårt, jag skulle säga omöjligt att blogga som föräldraledig utan att barnen finns med. Och det är såklart något jag fundera på, om det ens är OK att lägga ut bilder på dem och var gränsen går. Jag landar alltid i att detta är en så liten blogg, där besökarna främst är mina vänner, bekanta och bekantas bekanta.
Mitt liv kretsar runt barnen. Sen jag blev förälder står mitt liv på något slags pausläge och det har jag inte något emot. Jag kan inte minnas när jag la ut en selfie senast, men här har ni mig:
Mitt liv kretsar runt barnen. Sen jag blev förälder står mitt liv på något slags pausläge och det har jag inte något emot. Jag kan inte minnas när jag la ut en selfie senast, men här har ni mig:
28 år. Gift. Mamma till två. Föräldraledig lärare (85% tjänsledig på pappret, jobbar alltså hela 15%!). Vaknar glad och just nu hade livet gärna fått bara vara ett tag. Trivs med andra ord alldeles förträffligt med livet.
/Josefine
En sån där dag...
Första vecka av vanlig vardag avslutades med en lugn helg. Två lediga dagar tillsammans flyr så snabbt förbi. Snön gjorde barnen så glada och M likaså. Vi har åkt pulka igår och idag. Som de små kämpar i backen! Fam. Klingberg sällskapade idag och det blev korvgrillning och en sån där dag att minnas...
/Josefine
/Josefine
Ett genialiskt sätt...
Jag läste denna text som en Fredrik Johansson skrivit. Och den tänker jag dela.
"Ett genialiskt sätt att spara pengar i grundskolan/förskolan är att inte sätta in lärare. Om en lärare blir sjuk, skall ingen vikarie tillsättas första dagen, utan annan personal ska titta till klassen.
Förslaget är så bra, att det borde genomföras även i lokaltrafiken. När en busschaufför blir sjuk, kan ju en kollega till honom hoppa in och köra två bussar. Han kan ju springa mellan bussarna och... köra fram dem ett stycke i taget. Att passagerarna under tiden tycker, att det går väldigt långsamt framåt, gör väl inte så mycket. De är ju bara passagerare. Och nästa dag kommer någon annan och kör bussen, och han kan ju vara riktigt duktig, fast han inte har körkort för buss.
En annan härlig utväg är ju att passagerarna själva hjälps åt att köra bussen. Alla människor vet ju, hur man kör en buss, för alla har ju åkt buss. I bästa demokratisk ordning kan man fastställa, vart man ska åka och vilken väg man ska köra, vilken hastighet man ska hålla och när man ska stanna. Att man under tid inte når sitt mål och kan göra sin insats i samhället betyder intet mot att man fått vara med om att i gemenskap med andra människor fatta beslut. Kan barnen i skolan, kan vi i bussen!
Skulle det trots allt uppstå problem i bussen och skulle någon sakna den trygga färden under den vanliga chaufförens ledning, kan man väl hitta på lite fria aktiviteter. man kan spela kort och schack. Någon kan kanske berätta en festlig historia. På så sätt glömmer man kanske, varför man sitter i bussen.
Det som duger åt barnen i skolan måtte väl duga åt en passagerare i en buss?"
/Josefine
"Mamma..."
Denna vecka är min föräldralediga vardag tillbaka. Och det är ju denna vardag som jag älskar. Att slippa ställa någon klocka. Att få vara med barnen. Att vara i denna bubbla. Vi blandar hemmadagar med aktiviteter som Öppna Förskola, babysim/minisim och Bamsegympa. En härlig blandning tycker jag.
Idag nattade jag barnen. Elvin somnade snabbare än vanligt. Men i Lilja bubblade tusen och åter tusen frågor... Det blev minst sagt en underhållande nattning...
"Mamma...? Om jag skulle klappa på en levande abborre. Känns den kladdig då?"...
"Mamma...? Kostar det tusen att åka till Kreta?"
"Mamma...? Hur är det med elefanten? Har den inget hår på hela kroppen?"
"Mamma...? I vilken affär kan man köpa en grill?"
"Mamma...? Var tog Elvins bula vägen när den försvann?"
"Mamma...? Hur vet bebisar i magen om de ska göra en snopp eller en snippa?"
"Mamma...? Kan ett lejon äta upp en riktig människa?"
"Mamma...? Hur vet man om någon är en fähund?"
Osv...osv... Tänk så många tankar som får plats i en liten 3-åring... (Och tro inte att "fähund" är ett ord vi använder här hemma utan det används i hennes "Madicken-bok".)
/Josefine
Sista
Denna julledighet... Tid tillsammans är alltid det bästa. Det har blivit många fina dagar ute. Lilja har gjort debut på isen och Elvin fick tillslut två riktiga snögubbar! Synd bara att snön smälter så snabbt...
/Josefine
Snart dags...
Imorgon är planen att städa undan julen. Granen är torr och ser lite ledsen ut. Men jag känner mig ändå inte riktigt klar med julandet. Speciellt inte med stjärnorna i fönstret... Samtidigt vet jag att det alltid känns om man får lite extra plats när tomtar och pynt letat sig ner till källaren. Jag får väl trösta mig med det.
M är uppe och nattar. Dessa två som är vårt liv. Man kan väl säga att precis som alla syskon så är olikheterna många. En sitter gärna och har en lugn skön stund i gungstolen medans den andra ser det som någon forma av klätterställning =).
/Josefine
Julledighet
Ännu en ledig dag med familjen. Fylld av barnens stora glädje att snön äntligen kom, pulkaåk och en känsla av att dessa lediga dagar tillsammans gjort mig så väl. Här sitter jag i farmors gamla gungstol, dricker te med lite lite för stora raggisar på fötterna framför brasan. Livekonserter med Adele är på. Det är inte ofta jag är hemma ensam. Kanske är det därför jag njuter. Av lugnet i huset. Att våra två små sagoskatter ligger tätt, tätt i Liljas säng. Glädjen att få stanna i denna bubbla med de två ett bra tag framöver. Just nu vill jag inte förändra någonting...
/Josefine
Tack Tomten!
Ville bara skicka ett tack till Tomten. Min nya kompis är inte bara fantastisk snygg i köket. Den har varit guld dessa julledighetsdagar. Jag och Lilja har hunnit med frallor, bröd, muffins, köttbullar och biffar.
/Josefine
2016
År 2016. Varmt välkommen...
Nyårsafton firades med familjen Falk. Lugnt och stilla. Vi gjorde vårt bästa att slänga ihop en nyårsmiddag med våra tre godbitar som var på lekhumör. Lilja och Elvin var överlyckliga att de hann se några av fyrverkerierna innan de somnade vid 8-tiden. Och vi hade en sån bra utsikt för att se alla raketer!
/Josefine
Hej hej!
Hej då 2015... Hej, hej 2016!
/Josefine
