London Calling
För ett tag sedan skrev jag om hur underbart det är att ha alla mina vänner inom bara ett par mils radie. Det är jag riktigt bortskämd med. Men så kommer dagen tillslut, då en av mina närmsta och äldsta vänner packar väskorna och flyttar. Till London. Lika glad som jag är för hennes skull, lika jobbigt var hej då-kramen i söndags... Lycka till, fina Linda!
Hur som helst... En väldigt bra anledning att planera in en resa till London!
/Josefine
Pepparkaksbak
Helt galet... Snart december! Helgerna är redan ganska fullproppade med roligheter. Detta gjorde att vi bakade pepparkakor redan förra helgen hos mina föräldrar. Efter en god lunch i Skärshult satte vi igång. Lilja och Alicia kämpade på och Elvin, ja han bankade med degen och tyckte om att leka med formarna.
/Josefine
Efter ett par plåtar fick dock Marcus och Johan baka upp det sista=)...
Nööö!
Just nu läser vi alla vinter- och julböcker vi kommer åt. "Titta, Madicken, det snöar!" är Liljas favorit. Den boken beskriver den första snön som något alldeles extra. Och det är den minsann! Konsigt nog var det snö i Halmstad men inte hos mina föräldrar. Brukar ju alltid vara tvärtom. Men när vi kom hem igår slog Lilja rekord i att få på vinterkläderna! Det lyste om henne, så glad var hon. Och Elvin. Han tyckte mest att det var konstigt. Gick runt och pekade och sa "nööö.... nööö...nööööööö!".
/Josefine
Trötter
På torsdagarna är jag och Elvin och simmar. Det är roligt. Och utmattande...
/Josefine
Rädd
Jag har varit orolig de senaste veckorna. Funderat över vad allt hat runt om i världen ska leda till. Vad är det för en värld våra barn ska växa upp i? Så händer det här. Så nära. Så fruktansvärt. Jag är rädd. På riktigt.
#prayforparis
/Josefine
Hjärtat svämmar över
Alltså denna lilla pojke... Han är en underbar unge. Så glad och nöjd. En vilja av stål. Så otroligt busig och påhittig. Han gör mig lycklig, så uppfylld av kärlek och på samma gång totalt utmattad. Alltid med håret på ända. Och just nu med ihoptejpat står och blåtira...
/Josefine
Verkligheten knackar på.
Alla dessa oroligheter runt om i världen. Jag är orolig. Denna massiva flyktingkatastrofen har berört mig hela hösten. Bilderna på små barn i livsfarliga båtar. Jag har försökt hjälpa till genom insamlingar och kört flera vändor med kläder till Röda Korset. Men trots det har det känts svårt att ta in. Det är för stort och svårt att greppa. Jag är stolt att bo i ett land som vill hjälpa. Som står upp för solidaritet och medmänsklighet. Trots att de rasistiska vindar som blåser skrämmer. Jag förstår att alla världens flyktingar inte kan bo i vårt land. Alla länder i Europa måste ta ett större ansvar. Men fram tills det blir verklighet får vi anstränga oss till det yttersta. Det är inte flyktingarna som ska stå ut den frustration som många känner. Det är politikerna ute i Europa. Vi måste hjälpa tillsammans.
Igår knackade verkligheten på min dörr. Världens kontraster blev så tydligt. Jag och barnen skulle till öppna förskolan. Men dessa lokaler fick fungerar som tillfälligt flyktingmottagande. Vi fick vara inne i kyrkan istället. Efter ett tag kom det kvinnor och barn och deltog i sångstunden. Det fanns tid för barnen att leka tillsammans och tid för oss vuxna att samtala. Som ett slag i ansiktet denna brutala verklighet. Jag pratade med Salam. En 20-årig tjej från Eritrea. Ingen i familjen kvar i livet. Äger bara kläderna hon har på kroppen. Hon är mycket trött efter en lång resa. Jag beundrar hennes mod att genomföra denna långa flykt, alldeles ensam. Bakom varje människa finns en historia. Och den påminner inte det minsta om vår verklighet.
Jag och barnen gick tillbaka på eftermiddagen med saker vi ville ge. Där fanns en pojke från Afganistan, något yngre än Elvin. Jag hade samlat ihop en påse med kläder. Föräldrarna grät av tacksamhet och det gjorde så ont i mitt hjärta. Lilja gav en jämnårig flicka en målarbok och ett gosedjur som hon valt med omsorg ur sin alldeles för stora samling. Salam fick en påse med kläder och skor som ändå bara tog upp plats i min garderob. Hennes leende gjorde mig så glad!
Ja, när verkligen knackar på blir kontrasterna obegripligt stora.
Fynda
Vi har haft en riktigt hemmahelg. M har bytt det sista fönstret i vårt sovrum. Trots att själva rummet var "klart" i maj så kommer det kännas härligt när foder och fönsterbrädor är på plats.
När han stod där på ställningen igår hade han bra utsikt över Kärleken. Då såg han att det var en massa folk vid NTO-gården som ligger ett stenkast härifrån jag kom på att var det skulle vara loppis, så då fick jag och barnen bråttom. Jag tycker det är så roligt att kolla gamla grejer. Lite som en skattjakt. I somras besökte jag och Lilja en hel drös med loppisar och gjorde en del, enligt mig, suveräna fynd! Ofta är det bara helt ointressanta prylar, men så vet jag att om man letar, ja då plötsligt kan man hitta något fantastiskt. Som igår... Jag har länge velat ha en kaffeservice. Det finns ofta på loppisar, men finns det många koppar och fat är de ofta dyra. Igår hittade jag denna sommarsöta i toppskick. För 50 kr! Saknades bara 2 assietter, men jag tänkte att det är sällan man är över 10 kaffegäster...
Tror verkligen den kan sätta guldkant på kommande kalas;)!
/Josefine
TIL TOMTEN
Jag har alltid tyckt om att läsa och skriva. Och det har jag gjort så länge jag kan minnas... Detta blev så tydligt när jag rensade bland alla kartonger hos mamma och pappa... (Lika tydligt att jag inte heller då hade någon som helst talang för att rita och måla...). Men alla dessa berättelser, boktips och brev. Jag minns att jag och Evelina kunde sitta i varsitt rum och skriva brev till varandra som vi sedan skickade in under dörren. Att vi allt som oftast lekte skola. Evelina gjorde egna uppgifter till mig som hon hade haft i skolan som jag älskade att sitta och göra. Detta gjorde att jag lärde mig skriva och läsa innan jag själv började i skolan. Jag minns att vi ett helt påsklov satt som två ugglor i vår trädkoja och läste böcker. Många, många böcker! Jag tycker att språk är så spännande och det är väl detta i kombination med mitt intresse för barn som kan förklara mitt yrkesval...
Är det något som Lilja verkar ha ärvt av mig, så är det detta intresse. Hon fullkomligt älskar böcker. Och det har hon alltid gjort. Hemma hos oss finns det barnböcker precis överallt... I myhörnan på rummet, jämte soffan och i bilarna. En måndag är som allra bäst när vi har tid till att stanna på biblioteket efter rytmiken och sedan på kvällen besöka bokbussen innan läggdags. För någon vecka sen ljudade hon ihop sina första ord och efter det har det liksom exploderat. Hon har börjat skriva egna ord och det gör hon på alla papper som ligger framme. Förra veckan stod det "FRON PÅSTLÅDAN" på ett reklamutskick från TGR. Vi vill såklart uppmuntra detta intresse, samtidigt som det inte få bli för mycket. Vi leker med bokstäverna på hennes villkor. När leksakskatalogen damp ner i postlådan föreslog jag att hon kunde skriva en önskelista till tomten. Och det gjorde hon, minst sagt=)!
Vilken tur att det just var en "SBAKCYKEL" som jag och M bestämde oss för att köpa i Ullared!
Och Mormor och Morfar..., en CD-spelare kommer bli en alldeles perfekt julklapp;)...
/Josefine
Höstlov
Tystnad här igen... Vi fortsätter att njuta av dessa ljuvliga höstdagar. Förra veckan firade vi lite höstlov med tre dagar hos mina föräldrar. Jag hade tid att träffa min mormor och morfar, Mia och Vilhelm och Julia och Maya. Fina dagar! Extra kul hade jag och syster som sorterade flera flyttlådor och kassar av minnen. Teckningar, leksaker, gamla brev, kläder och skolböcker. Nostalogi! ALlra roligaste var nog lådan med alla våra gamla Polly Pocket och alla dessa brev.
När vi kom hem till vårt hus, som jag tycker så vansinnigt mycket om fick vi besök av familjen Axelsson. Fin kväll där de små killarna hade skoj.
Nu sitter jag och fixar med foton som jag hamnat några månader efter med... Jag får passa på medans Elvin sover. Han är snabbare och mer påhittig för varje dag... Han hinner hälla ut ett helt paket havregryn, kakao och grötpulver på sekunden. Idag hällde han ut en halv flaska rapsolja på golvet. Lådspärrar ska på i köket. Helst igår...
/Josefine
