josefinesmelodi

När jag såg delar att Unicef-galan tidigare i veckan kände jag mig förfärad, förtvivlad och känslan av hopplöshet växte i mig. All denna grymhet. Alla dessa barn. Alla som inte har en barndom som överhuvudtaget kan jämföras med mina barn.Samtidigt kände jag en stolthet att jag och M varit världsföräldrar längre än vad vi varit föräldrar. Vi kan inte hjälpa alla, men vi gör i alla fall något. Vi räddar faktiskt liv, på riktigt! Är du inte redan världsförälder, bli det nu!