josefinesmelodi

 

 

• /Josefine 

 Det känns alltid ovanligt att ge sig iväg på tu man hand med ett av barnen, men så mysigt det är. I fredags körde jag och Elvin till våra vänner i Fagerhult. Vi kunde ju inte prickat in en bättre dag! Vilket väder! Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur pojkarna leker med varandra och hur mycket de tycker om varandra.

 

Efter några veckors paus från byggandet blev bastun klar denna helg. Elen ska kopplas in, men sen är vi redo för första badet! Den blev alldeles lagom liten till vårt hus, men fönstret för att den upplevs som riktigt rymlig. Gissa om barnen har "provbastat" många gånger;)! Hemma-helger är precis vad jag behövt senaste tiden. Så skönt att kunna vara ute! Jag trivs så bra i vårt hus, i vår trädgård och barnen springer in och ut, hoppar studsmatta och leker detektiver om varannat. Just nu är jag inne i en härlig läsarperiod. Har plöjt igenom en hög med böcker! Älskar att längta efter en bok på kvällen. Nu läser jag sista delen om Louisa, "Livet efter dig-tjejen". Inte helt tagen ännu, men alldeles så lättläst som jag gillar ibland. 

Det har gått ett år och fyra månader sedan jag började med en ny behandling mot min reumatism. Ett år och fyra månader utan värk.  Inga svullna leder. Ingen stelhet.  Jag kan sova hela nätter. Inga biverkningar. Ingen smärta. Jag har fortfarande svårt att förstå att sprutorna fungerar. Det har verkligen förändrat mitt liv. Det tänkte jag på när jag ikväll gick en lång promenad...

/Josefine

Efter alla febriga dagar kunde vi njuta av ledigheten i fredags. Vi började med en tur till biblioteket och sen var vi ute resten av dagen. När barnen öppnade leksakslådan i snickarboden var det ungefär som julafton. Grejer som inte används på länge blir som nya! Jag låg i solstolen med en bok och kände verkligen våren komma.

Det tog mig ungefär fem år som mamma att det skulle kännas helt rätt att låta barnen sova borta. Även om jag vet att barnen är som hemma hos mina föräldrar så har det alltid skavt i mig och känts avigt. Men när barnen vuxit och blivit äldre så kommer det önskan från dem att sova borta. Inget påtvingat, att vi ska iväg och måste lämna och genast skaver det mindre. Och igår, när mamma och pappa kom hem från Dublin och erbjöd sig att ta med Elvin så att jag och Lilja kunde vila upp oss ordentligt, utan att vara klätterställning, tackade jag ja. Utan minsta känsla av dåligt samvete. Denna envisa förkylning vill nämligen inte släppa taget om oss. Jag blir så varm i hjärtat när Elvin och min pappa smider planer om hur de ska köra ved imorgon, spela spel och kanske gå ut med grannnens hund. Jag tycker dessutom det är otroligt mysigt med lite tid på tu man hand med Lilja. 

 

/Josefine

Under den långa tystnaden här har jag hunnit med en familjetrip till Branäs. Jag kan erkänna att detta är något som M länge har velat göra. Hade han fått bestämma hade vi varit iväg redan förra året, men jag är glad att vi väntade ett år...  För det blev en riktig succé! Elvin kändes inte för liten. Jag är så nöjd med vår resa. Barnen var sådana kämpar i backen och det tyckte om skidåkningen lika mycket som mig och M. Lilja susade ner i backarna och Elvin hade susat iväg alldeles för fort om M inte haft en sele att broma med i de större backarna=). Det var toppen ha många extra vuxna som gärna hjälpte till, för det är bökigt med barn och skidåkning. All denna utrustning, skidstrumpor som skaver i pjäxan och vantar som plötsligt försvinner. Men som sagt, de fantastiska studerna i backarna gjorde att vi redan pratat om nästa års skidresa...

I början av året märkte jg att skrivandet här liksom rann ut i sanden. Ju längre tid som gick mellan inläggen, desto mindre motiverad blev jag. Det var lite som att luften gick ur mig och jag hade ingen ork över. Sen jag började skriva här för flera år sedan har jag hela tiden tänkt att jag gör det för min skull. Ingen annans. Och så ska det alltid vara. Det är fortfarande den där extra tiden som hela tiden saknas, men under dessa veckor har längtan att skriva succesivt kommit tillbaka. Sen efter jul krånglade mitt minneskort (PANIK!) och när jag inte har sten koll på mina bilder, då tynger det ner mig. Jag lärde mig att om man byter kamera, till ett annat märke, ska man också byta minneskort. Annars kan 3000 bilder lätt försvinna... Tack och lov lyckades personalen på Simsalabim trolla fram de flesta och jag hade de flesta sparade men det innebar en massa onödigt sorteringsarbete... Jag bestämde att jag måste prioritera lediga kvällar att få stenkoll på alla bilder och komma ikapp med nästa fotoboksbeställning. Och igår kom jag ikapp mig - en underbar känsla, denna febriga och snoriga påsk. 

 

Ja, nu är det påsklov oh det är ingen ovanlighet att det är då min kropp säger ifrån och jag ligger sjuk. Vi hann med att fira påsk hos mina föräldrar i fredags och därefter fick jag och Lilja inta soffläge. Nu börjar det vända och jag ser fram emot några lediga dagar. Med en önskan att det genast ska sluta snöa!!!