Mia
Vi bokade biljetter i mars. Och som jag längtat efter torsdagen... En kväll med fina vänner, god mat och en stor portion Mia Skäringer. Denna kvinna som jag beundrar så! Och vilken föreställning hon bjöd på. Ingen kan blanda humor med det mörkaste mörka
som hon. Däremellan bjuder hon på sånger med en röst som går raka vägen in i hjärtat.
/Josefine
Pyjamas
Det blev en dag hemma idag. L har feber och då ser jag ingen anledning att lämna lillebror på fsk. En pyjamasdag är inte en dålig dag för någon! Vi har läst högar med böcker, lagt pussel och spelat "Den försvunna diamanten" typ tio gånger. Sen
behövde E rastas så då passade vi på att höststäda altanen innan den fick gå i vintervila.
Hemma hos oss tittar vi väldans lite på TV. Och när barnen tittar gör vi det alltid tillsammans. Jag tycker det är så mysigt att följa en serie tillsammans med barnen. När det inte bara är korta avsnitt som inte leder vidare. Här kommer
några tips i höstmörkret! Snart är det dags för julkalender och jag håller tummarna att den passar våra barn. Förra året riktade den sig till äldre barn vilket gjorde att vi kollade på "Pelle Svanslös" istället. Så himla mysig! "Selmas saga" som
gick 2017 var underbar men då var E för liten och L tyckte den var lite för spännande;). I våras började vi läsa böckerna om LasseMaja och då passade vi på att följa den gamla julkalender på svtplay. Perfekt för barn i fsk-klass! Bortsett från de
julkalendrarna har vi sett "Heidi" och den animerade Ronja Rövardotter på Cmore. Jag var mycket skeptisk till den sistnämnda men de vackra naturskildringarna och "de rätta" replikerna fick mig att tycka om den. Jag älskar det långsamma tempot! Och
vad tyckte då barnen? Jo, de älskade serien fast vildvittrorna var lite för läskiga och vilddjurskampen för lång.
Och när barnen har somnat kan man läsa https://malin.mabra.com/dagens-man/ och inse att man får sätta egot åt sidan när man blir förälder...
/Josefine
Min Mormor
Jag har alltid varit så stolt över min mormor. Hennes historia har fascinerat mig sedan jag var barn. Hon kom som fyraåring till Sverige och var ett av alla de "finska krigsbarn" som skickdes från kriget till ett tryggare Sverige. När jag var liten tyckte jag det var så spännande när hon berättade om hennes minnen från kriget. Om rädslan i skyddsrummen i Åbo och om den gången flygplanen öppnade eld och hennes mamma kastade henne och hennes lillebror i ett dike och lade sig över för att skydda dem medan kulorna haglade runt omkring dem. Och att hon skulle se efter sin lillebror i det nya landet fastän att hon själv bara var fyra år. Så långt ifrån min egen trygga barndom...
Det sista fotot innan dessa små skickades till Sverige.
Sen blev jag själv en mamma och mormors historia väckte nya, starka känslor i mig, slet tag i mig ännu mer. Och inte bara mormors berättelser om hur hon kom till Sverige utan de val hennes finska mamma tvingades göra i ett land i krig. Att skicka iväg sina små till ett annat land. Att fatta ett sådant beslut måste vara det svåraste en förälder kan göra... Tack och lov kom mormor till snälla människor, vilket alla tyvärr inte gjorde. Efter kriget tvingades hon resa tillbaka till ett Finland, ett land som hon egentligen inte kände till. Hon hade nästa tappat det finska språket och landet var så skadat av kriget. Efter en tid togs beslutet att mormor ska tillbaka till Sverige. Ett beslut som hennes finska mor ångrade sig i resten av hennes liv.
Men tack vare det beslutet kunde jag och dessa busungar bli till.
För en tid sedan ställde mormor upp i ett projekt genom Hallands bildningsförbund för att spara hennes och andra krigsbarns berättelser. Jag är så stolt över mormor att hon vågade. Resultatet blev boken "Tryggare kan ingen vara" och den är viktig. Och viktig för mig.
/Josefine
Dejtdags
Barnen är iväg på julpyssel hos farmor. Det gav oss en mycket välbehövd sovmorgon och frukost i soffan med nyhetsmorgon och goda ostar. Igår åt vi gott på Bistro Jarlen och såg sen fantastiska Boheimian Rhapsody. En fin start på helgen på tu
man hand. Men nu börjar vi sakna de små.
/Josefine
Taket
Efter utbygget återstod takbyte. Det har varit det projekt som vi varit minst laddade för. Men denna gången tog vi hjälp av annan hantverkare och för en tid sedan blev det klart. Känns lite som pricken över iet. Kronan på verket. You name it!
Förra veckan planterade vi en häck och nu känns lite som vi går in i vintervila. Inga större projekt kvar just nu. Och det är en mycket skön känsla!
/Josefine
