josefinesmelodi

Jag tycker om påsken. Ledig tid tillsammans. Träffa familjerna, äta en massa gott och busa med vår lilla påskkärring.

 

Ny vecka, IGEN! Påskriset är framme, för det var ju visst påsk denna veckan =). Ska bli spännande att se hur länge äggen hänger i riset. Jag gissar att jag kommer hitta ägg lite varstans... Lilja har börjat äta lite smörgås och det är bra att hon får i sig en del mat, för hon är ju överallt, hela tiden, ständigt i full fart framåt Hon ställer sig mot det mesta, tömmer lådor, leker tittut, kryper snabbare för var dag och röjer. Nu är lugna, stilla dagar ett minne blott! Vi har det väldans bra om dagarna. Vi skrattar mest hela tiden. Jag hälsade på mina kollegor i fredags och det är alltid lika trevligt, men jag längtar inte tillbaka till arbetslivet det minsta. Nu är nu. Och nu är jag hemma. Njuter. Jag är så lycklig att jag är rädd att jag spricker av kärlek.  

 

/Josefine

Snön lurar mig... Jag lever fortfarande i februari och satt och irriterade mig lite över att alla i veckan la ut bilder på påskris och butikerna var fyllda av påskägg i början på veckan. Tills Mia och Linda påminde mig att det faktiskt är påsk nästa helg. Ja, man lever lite i en bubbla. Jag och Marcus håller nu på att checka av allt som är kvar att göra inför bröllopet som närmar sig. Med stormsteg! Mia har hunnit testa lite olika uppsättninga vilket är skönt. Vigselprogrammen kom med posten i veckan - CHECK! Vi har börjat provsmaka tårta. Marcus har idag gjort en tur till det tyska landet. Bordsplaceringen är klar. Check, check, CHECK! Det rullar på och trots att det är mycket kvar att fixa så känns det som vi har läget under kontroll. Och Lilja verkar ta det hela med ro =).

Jag och Lilja på tjejfika med Maria och Linda

 

/Josefine

Ella och Agnes, två gobitar!

 

/Josefine

 

Det har inte blivit mycket skrivet här. I helgen var det Liljas tur att bli sjuk. Hon har haft hosta och varit förkyld ett bra tag och i fredags kom febern.

 

Jag märker att det är lätt att bara skriva om allt glatt och positivt här på bloggen. Men det är kanske inte så konstigt. För sedan jag blev mamma har jag haft en underbar känsla i kroppen, som kan liknas med att vara nyförälskad. Jag brukar läsa mammabloggen "Inga konstigheter". Det är två mammor som skriver om livet som förälder, utan att romantisera det minsta. Jag tycker det är roligt att läsa deras texter, som nu dessutom släppts i bokform, för visst känner jag igen mig. Så varför skriver då inte jag lika ofta om babybajs som kletat upp i nacken, frustrationen när Lilja inte vill sova när jag vill osv.? Jag tror det kan vara så att precis som när man är sådär nyförälskad så är glömmer man bort de saker som är lite tröttsamma. För att det mesta är så alldeles perfekt att det som känns lite jobbigt vissa stunder, de vägs upp av allt det som är bra och fantastiskt. Och så tror jag att om man sedan tidigare har en alltför sockersöt dröm i pastellfärger om den första småbarnstiden så får man kanske sig en chock och tycker att det kan vara riktigt besvärligt. Jag hade nog en ganska realistisk bild om hur mammalivet skulle bli. Men jag ska inte sticka under stolen med att vissa dagar känner jag mig trött. Speciellt nu när min lilla tös varit sjuk. Det är nätter som innehåller lite för mycket gråt och lite för lite sömn. Hon gråter om natten, alldels otröstlig och jag får sitta och med henne i famnen, vagga och sjunga tills hon tillslut somnar om. Inte konstigt att jag har lite mörka ringar under ögenon ibland. Jag har blivit totalt nerkräkt, och då pratar vi inte lite sött babykräk i mungipan utan rejäla dunderkaskader, ett par gånger om dagen. Många klädbyten blir det... Jag hinner inte tvätta upp tvätten i korgen innan den är full igen. Och ja, babybajs upp i nacken eller som läcker igenom blöjan är ju inget ovanligt direkt. För att inte tala om den hemska oro när febertermomenten visade 39,9 och Lilja inte orkade göra någonting mer än att sitta som en lite koalaunge på min mage. Men det är bara att inse att allt detta ingår i mammapaketet. Och det konstiga är att det faktiskt inte är särskilt tröttsamt eftersom man får så mycket tillbaka. För trots att denna natten var lite kämpig så vaknade jag av att Lilja stod på alla fyra med sitt huvud över mitt. "Bababaaa mamamamadadadaa", lite dregel och en mycket blöt, men ack så god gomorronpuss! Och precis i den stunden har jag redan glömt de timmar jag inte fick sova i natt. Därför känns livet alldeles underbart.

 

/Josefine

 

/Josefine