Vardag
I lördags var det cykelfest på Kärleken. En trevlig tillställning! Dagen efter körde jag till Långaryd för att gå på marknaden. Bra helg, men jag känner att det kommer krävas lugnare helger framöver för att orka med den nya vardagen. En vardag som än så länge innehåller för mycket jobb och en pojke som inte vill bara på förskolan... Dålig kombo som måste fungera. Jag hoppas att det bara är tillfälligt och att jag får mera ork över på eftermiddagarna.
/Josefine
Tack för idag...
Igår var det många barn med fjärilar i magen. Att starta upp en 1:a är minst sagt spännande. Jag vet knappt vad jag heter efter två hektiska dagar... Tack för idag!
/Josefine
Kick off
I måndags va det dags. Den riktiga verkligheten är här. M tog över inskolningen och jag började jobba. På riktigt. Vi började med en kick off i Villshärad och allt kändes så mycket bättre när sensommarsolen visade sig. Efter tre långa dagar borde jag somna gott ikväll.
/Josefine
REA-fynd till barnrummet
Jag älskar att fynda. Allra helst på loppis, men även när det är rea. Denna sommar har jag gjort ett par bra köp. Ett helt gäng med nya barnböcker fyndade jag på loppis för 10-20 kr. stycket.
När Lilja var liten ritade jag en rejäl bokhylla i tallrikshylla-modell som Marcus morfar sedan snickade ihop. Perfekt när framsidan på boken syns (och Elvin kom dessutom tidigt på att den fungerar bra som ribbstol...)
Den är så fin och tar inte alls så mycket plats eftersom den inte är särskilt djup. Tyvärr rymmer den inte så många böcker så vi har haft en del i bokbackar men jag har länge känt att det behövdes bättre förvaring till alla barnens böcker. Jag hittade två vita trälådor på Åhléns när det var halva rea-priset som vi satte ihop till en liten bokhylla. 125 kr. fick jag ge för dem tillsammans. Och den söta lilla tavlan hittade jag på Di Modas rea för 30 kr.
Sen behövdes även något att förvara barnens bilar. Denna låda på hjul fyndade jag för 75 kr, även den från Åhléns.
/Josefine
Prisens minne
I maj när jag skulle gå ut och gå fick jag ett infall. Jag tänkte jogga en bit och se hur det kändes i kroppen. Våren var relativt bra vad gäller inflammationer och värk och jag kände mig riktigt stark. Jag höll ett lågt tempo och när jag kom hem stod Marcus löparklocka på 5 km. 5km! Det är riktigt långt för mig, med de förutsättningar som jag har. Jag har inte sprungit överhuvudtaget (bortsett från när jag jagar Elvin...=)) sen långt före Lilja och löpning har aldrig varit min grej. Det bästa av allt var att det kändes så bra i kroppen. Ingen stelhet och framför allt ingen smärta på dagarna. Jag bestämde mig för att minska distans och vänja kroppen. Jag började med 2 km ett par gånger och ökade till 3 och i juli sprang jag 4 km flera gånger. Jag sprang 2-3 gånger i veckan under ganska fram till slutet av juli. Jag anmälde mig till "Prinsens minne 5 km". Jag, som aldrig tyckt det ens varit lite roligt att springa började att längta efter löppassen. Tiderna började bli riktigt skapliga och jag hoppades kunna springa 5km-loppet på ca 30 minuter. Men inga framsteg utan bakslag... För efter flera månader då min kropp mått riktigt bra kom smärtan i bäcken och bröstrygg tillbaka. Precis som en förlossning glömmer man hur smärta känns. Och trots att jag haft denna sjukdom sen jag var 11 år blir jag konstigt nog nästan förvånad varje gång det är dags för sämre dagar. Från att bara ätit en låg dos antiinflammatoriska tabletter fick jag lägga till en massa smärtlindrande. Det började kännas omöjligt att ens tänka på loppet när jag fick anstränga mig för att komma ur sängen om morgnarna när värken alltid är som värst. Efter två veckor med hög medicinering mår nu kroppen bättre och jag hoppas att blodproven jag tog igår är OK. Jag känner mig lite starkare igen och jag längtar efter att kunna påbörja löpningen igen. Lugnt och försiktigt. Utan för höga mål för att inte bli så besviken när bakslagen kommer. För det gör det alltid och kommer alltid göra för mig. Men som reumatiker handlar det om att må så bra man kan mellan skoven av inflammationer och smärta.
Idag var det "Prinsens minne" och jag hade verkligen så gärna sprungit. Så härlig stämning trots allt regn. M fick ställa in sin halvmara så kvar var Lilja och Alicia. Deras första lopp! 600 meter och de var så laddade. De höll varandra i handen nästan hela loppen och de var så glada. Trots Liljas två vurpor tog de sig i mål, vinkandes till publiken. Så det blev en mycket lyckad dag, trots allt!
/Josefine
Sista dagen
Imorgon är det sista dagen. Sista dagen innan den nya verkligheten är här. Jag är så glad och tacksam. Att vi har lyckats pussla ihop dagarna sen vi blev föräldrar på ett sätt som passat oss. Vi har velat vara hemma med barnen så länge det varit ekonomiskt möjligt. Och jag har fullkomligt älskat att kunna vara hemma med dem. Och nu har det gått över två år sedan Elvin kom till oss. Det sista läsåret har jag jobbat en dag i veckan, tack vare att man föräldrar hjälpt oss. M var hemma en vända innan semestern, då jag jobbade i sju veckor. Men på torsdag är det dags för vår lillkille att börja förskolan. Jag är snart mentalt redo... snart... Det är bara det att jag blir nog aldrig riktigt redo.
/Josefine
Plötsligt
I onsdags kom mina föräldrar hem till oss för att äta frukost pga. barnbarnsabstinens efter deras resa. Senare samma dag skulle min syster och Alicia upp till Långaryd. Jag och barnen skulle egentligen upp på torsdagen. Utan att vi nog riktigt hade hunnit tänka efter satt våra två guldklimpar i bil på väg till mormor och morfar. Superglada och gjorde slängpussar. För första gången lämnade vi bort dem båda utan någon egentlig anledning. Och för första gången, sen jag blev mamma för fyra år sedan, så kändes det riktigt OK. Inte förrän bilen kört iväg och vi slutat att vinka kom vi på att vi kan ju och borde gå på dejt. Ut och äta gott. Så fick det bli, regnet uteslöt uteservering men en supersmarrig hamburgare på "Mr. Vinc´k". Filmkväll på det och en rejäl sovmorgon. Och för första gången kändes det riktigt OK att lämna för att bara få vara vi två. Plötsligt händer det...
Göteborg
Vi hade som sagt två toppendagar i Göteborg. Så lagom resa att göra med små barn. Vi var inställda på mycket regn men klarade oss riktigt bra! Efter en hejdundrande entré på Slottsskogens parkering med pompa och åksjukekräk i stora lass kunde vi börja vår minisemester. Vi började trippen med flera timmar i Slottsskogen. Åh, vad jag tycker om denna plats! Lilja och Elvin fick rida och sen klappade vi getter, kollade på älgar, pingviner och sälar innan vi åt lunch på Villa Belparc. Vidare till stora lekplatsen och sen in-check på hotellet. Restaurang på kvällen och sen en plan om att de tre små skulle somna i vagnarna. Den planen gick sådär. Så som det kan vara med barn, inte alltid att det blir som man tänkt sig. Lilja och Elvin höll sig vakna och att hänga i hotellets lobby var ju hur spännande som helst. Lilja räknade passerande spårvagnar, färjor oh bussar med Mia och Anders medans jag och Marcus försökte se till att inte Elvin rev allt i inredningsväg. Sen somnade vi alla gott på vårt rum!
Dag två spenderades i Alfons Kulturhus, ett ställe som vi varit på tidigare med Lilja. Perfekt för små barn om än lite för mycket folk på förmiddagen. Vi gick ut i Trädgårdföreningen för att käka lunch på Rosencaféet innan barnen kunde busa vidare hos Alfons. Det blev en strålande eftermiddag och vi kunde leka av oss de sista på den mysigaste lekplats som jag varit på, i trädgårdföreningen. Och lyckan var total när Lilja lyckades klättra högst upp i spindelnätet! Efter kvällsmat på uteservering åkte vi hem igen, mycket nöjda. Och med sådant bra resesällskap kan det ju inte annat än att bli väldans bra!
/Josefine
Mini-trip
Igår checkade vi in i Göteborg. Och nu ikväll kom vi hem igen, efter två toppendagar i Göteborg med Mia och hennes familj.
Nu ska allt packas upp. Trots att vi bara var borta en natt är det packning så att vi lätt kunde vara iväg i en vecka...
/Josefine
Verklighet är här
Då var dagen här... Jag har börjat jobba och M tog över inskolningen. Vi kickade igång med en heldag i Villshärad så nu är det bara att tuta och köra!
/Josefine
