josefinesmelodi

I början av året märkte jg att skrivandet här liksom rann ut i sanden. Ju längre tid som gick mellan inläggen, desto mindre motiverad blev jag. Det var lite som att luften gick ur mig och jag hade ingen ork över. Sen jag började skriva här för flera år sedan har jag hela tiden tänkt att jag gör det för min skull. Ingen annans. Och så ska det alltid vara. Det är fortfarande den där extra tiden som hela tiden saknas, men under dessa veckor har längtan att skriva succesivt kommit tillbaka. Sen efter jul krånglade mitt minneskort (PANIK!) och när jag inte har sten koll på mina bilder, då tynger det ner mig. Jag lärde mig att om man byter kamera, till ett annat märke, ska man också byta minneskort. Annars kan 3000 bilder lätt försvinna... Tack och lov lyckades personalen på Simsalabim trolla fram de flesta och jag hade de flesta sparade men det innebar en massa onödigt sorteringsarbete... Jag bestämde att jag måste prioritera lediga kvällar att få stenkoll på alla bilder och komma ikapp med nästa fotoboksbeställning. Och igår kom jag ikapp mig - en underbar känsla, denna febriga och snoriga påsk. 

 

Ja, nu är det påsklov oh det är ingen ovanlighet att det är då min kropp säger ifrån och jag ligger sjuk. Vi hann med att fira påsk hos mina föräldrar i fredags och därefter fick jag och Lilja inta soffläge. Nu börjar det vända och jag ser fram emot några lediga dagar. Med en önskan att det genast ska sluta snöa!!!