Redo för hösten

Jag har aldrig varit bra på att lämna bort barnen. Bara när jag haft en riktig anledning. Att barnen inte ha kunnat följa med. Även när jag lämnat till våra närmsta har jag alltid åkt iväg med en taggboll i magen och med känslan av att jag inte är hel. Här är vi alla olika, och jag lägger ingen värdering i det. Men nu, när barnen är över tre och fem har jag på något vis kommit över en slags tröskel. Kanske är det för att barnen all som oftast tjatar om att få åka och sova över hos mormor och morfar. Så i torsdags, efter att vi firat Alicia, följde barnen med till Långaryd. Fastän jag inte var tvingad att göra det. Det gav mig en hel natts sömn. Jag vaknade utvilad och kunde gå på det träningspass som gör mig mest gott, Body Balance. I lugn och ro kunde jag köra till Mia som skulle göra mig höstfin i håret innan hon ska gå på mammaledighet. Och vilket lugn jag hade när jag kom hem till pappa och barnen. Vi fikade hos min mormor och morfar, klappade katten och plockade plommon och sommarens sista blommor. Underbara fredag. Att andas lugnt och inte stressa. 
 
Och jag är alltid lika nöjd när Mia fixat. Ingen kan färg som hon!
 
/Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0