En sådan dag...

Det är ingen hemlighet att jag trivs så bra med att vara hemma med barnen. Jag lägger ingen värdering i hur andra gör för jag tror att alla föräldrar strävar efter att lösa vardagspusslet på bästa sätt för sin familj. Jag kommer vara hemma tills nästa läsår, vilket innebär att jag har elva månader kvar. Och det känns skönt att inte tvingas börja en mental nedräkning för livet som kommer efter denna mammabubbla.

Men hur mycket jag trivs, så är det klart att med två små är vissa dagar bättre än andra. Trots att jag tycker jag planera och förbereder dagarna så bra jag bara kan. I torsdags var det en av de något svettigare dagarna. Lilja skulle till förskolan en sväng och jag och Elvin skulle direkt till simmet. Verkligen direkt... Och där på tavlan innan för dörren stod ett meddelande som ingen förälder vill läsa... "Just nu har vi några fall av MAGINFLUENSA". När jag inte tvunget måste lämna, när jag inte har ett jobb som jag verkligen måste gå till, då vill jag inte lämna och hålla tummarna för det bästa. Förkylning, javisst, men magbaciller som lätt kan slå ner en hel familj, nej, det vill jag undvika så gott det bara gå... Tack och lov var syster hemma så Lilja kunde leka med kusinen en stund så det löste sig bra. Och jag och Elvin hann hoppa ner i plurret!

Därefter småbarnslivskaos XXL. Trött och hungrig treåring och en Elvin, helt slut efter simmet. Ingen förberedd lunch (eftersom Lilja egentligen skulle äta på förskolan). Micra mat ur frysen som enligt väntande barn tog alldeles för lång tid. Elvin lyckas i samma stund sätta på duschmunstycket i badkaret på fullt tryck, med öppen toalettdörr. Vatten i badrummet, golv, väggar, tak och ut i heeeela hallen... Torka vatten, torka utspilld mjölk, torka liten rumpa, torka tårar... Torka, torka, torka och sen somnade Elvin och jag och Lilja bäddade ner oss i soffan med ett berg av böcker. Stressnivåerna i kroppen la sig snabbt tillrätta. Och i samma ögonblick glömdes de jobbiga stunderna bort... 

 
Trots att Elvin är mer vild än tam brukar tålamodet räcka till. Kanske för att han oftast är glad, nyfiken och hittar på, minst sagt, oväntade saker. Jag har inte långtråkigt en sekund =)! Igår lyckades han tillexempel fastna I en leksaksspis. Han slutar aldrig att förvåna...
 
/Josefine

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0