Äntligen hemma
Medans här har varit tyst som i graven har jag och familjen flyttat hem. Hem till vårt hus! Och med två barn, varav ett är en Elvin, tar alltig längre tid. Minst sagt. Jag och M har hållit igång sent in på kvällarna när barnen somnat hela veckan. Men nu är nästan allt uppackat och jag sitter här i soffan, ser mig runt och tänker: "Vi gjorde det! Vi klarade det!" Och fint blev det också, så rackans bra att jag känner att här vill jag leva, se barnen växa upp och fortsätta bo tills vi blir gamla och dör. Den känslan alltså! M har gjort ett fantastiskt jobb! Men vi hade inte legat så bra i tid om det inte varit för våra nära och kära som ställt upp med sin tid och vilja att hjälpa till. Och min mamma och pappa som låtit oss bo hos dom i sju veckor. De har varit ett fantastiskt stöd och varit den bästa lösningen på den här sommaren. Sen har det blivit en bonus att jag har haft nära till mormor och morfar och många vänner som jag annars måste åka till och barnen har trivts bra med alla djur. Elvin fick kläm på både hönorna, fårens och kornas läten.
Men som man så ofta säger, borta bra men hemma bäst!
Ska bjuda på bildfyrverkeri så fort datorn är igång här;).
/Josefine
Kommentarer
Trackback
