Det sötaste vi har...

En helgmorgon pratades det om en ny bok, "Det sötaste vi har" på nyhetsmorgon.
 
"I "Det sötaste vi har  om socker" och växande kroppar berättar vetenskapsjournalisten Ann Fernholm om hur den historiskt höga konsumtionen av socker och vitt mjöl ställer till det i barnens kroppar. Det är en svindlande resa som går från lever och hjärna, till tarmar och ben. Hon visar hur de sjukdomar som ökar bland barn över hela världen  astma, allergier, glutenintolerans, typ 1 diabetes, depression, fetma, autism, adhd, akne och en för tidig pubertet  går att knyta till söt skräpmat och ett stillasittande liv."
Jag kände direkt att den ska jag läsa! Den handlar om hur sockret påverkar det sötaste vi ha, våra barn. Det är en sån bok som jag tycker att alla föräldrar borde läsa. Vi har varit mycket försiktiga med det tillsatta sockret i Liljas kost. Eftersom hon inte frågade efter något som kakor, glass och annat gott har det varit busenkelt. Jag gissar att det kommer bli lite tuffare med Elvin... Men när Lilja fyllde två år fick hon börja smaka på lite "gofika" men hon har inte varit förtjust alls. Möjligtvis kan en halv kanelbulle slinka ner men än så länge blir hon som gladast för en klementin eller annan frukt. Godis tycker vi kan vänta ett bra tag till. Men jag är inte orolig, för jag är ganska övertygad att hon äter glass till nästa sommar. Hur som helst blev jag stärkt i detta förhållningssätt efter att ha läst denna bok. Den börjar såhär:
 
"Vad skulle du tänka om du såg någon mata en kanin med läsk? Eller om du fick reda på att grannfamiljens lilla hund fick glass varje fredag, godis varje lördag och gick på hundkalas varje söndag? Det finns inget djur vi skulle ge den mat som vi ger våra barn idag. De skulle bli sjuka, få hål i tänderna och ont i magen."
Det sötaste vi har : om socker och växande kroppar 
 
En mycket tänkvärd bok och det finns så många små saker man kan göra som förälder, utan att vara stenhård sockerpolis. Det här med att ställa fram en godisskål med kilovis med godis/popcorn/chips kan man så lätt undvika med mindre skålar till barnen. Vissa klarar att äta lagom, men vissa som är som jag alltid varit och kan inte äta lagom utan det blir lite till och lite till och sen är hela storskålen slut. Lilja var på en kompis 2-årskalas och jag är så glad när andra föräldrar tänker likt. Det behöver inte vara tårta, kakor och godispåse för att det ska bli ett lyckat kalas. Goda frallor till fikat och fiskedamm med annat gotte än godis funkar precis lika bra.
 
/Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0