Konsten att vara mamma...
Jag njuter av varje sekund jag är med Lilja. Jag saknar inte förlorad "egentid", som så många pratar om idag. Jag går till gymmet för att min kropp behöver. Inte för att jag behöver vara ensam. Helst vill jag vara med henne hela tiden. Jag sover som bäst när hon ligger mellan mig och Marcus. När jag är utan henne känner jag mig halv. Den dagen jag jobbar börjar det krypa i kroppen vid lunch. Hon är som en drog, ett riktigt lyckopiller. Men det är inte alltid lätt att vara en kompis som lyssnar när en liten ettåring vill ha all uppmärksamhet. Kanske behöver jag bli bättre på att lämna korta stunder för att få känna den berusande känslan när jag kommer hem. Nu åker jag till Malmö men tre fantastiska vänner. Vi ska umgås, äta god mat och dricka vin. Jag har aldrig varit utan Lilja en natt. Är rädd att jag dör av längtan! Men så vet jag att när jag väl kommit iväg kommer jag tankas av positiv energi som behövs till hösten. Det kommer bli en fantastisk helg. Men det var lättare förra gången...
Då var vi i Köpenhamn. Då var Lilja inneboende i magen... och då slapp jag brottas med separationsångest.
/Josefine
Kommentarer
Postat av: joanna
Det är som att läsa sina egna tankar... :) det där att släppa taget en stund, lika jobbigt som skönt när man väl gjort det. Vi sov själva för första gången för bara några veckor sen, men jag led nog mer än vad jag njöt tror jag. Knasig man är, men skönt att slippa sträva efter egentid tycker jag, att behovet liksom inte finns. Ha det underbart och sov gott :)! Kram
Svar:
Josefine
Trackback
