131020

Jag har inte sett fram emot denna helg. Dels tycker jag inte om att sova själv och dels för att helgerna är heliga sen Lilja kom. Tid att umgås med familjen är det som ligger högst på listan. Men trots det har helgen gått så snabbt och nu sitter jag här och väntar på att min man ska komma hem. Jag och Lilja var som vanligt på öppna förskolan i fredags. Jag håller i liten sångstund och jag tycker att det är så roligt. På kvällen kom Elina, Hanna och Jenny och när Lilja somnat blev det en sådan där härlig fredagskväll med Idol och en massa prat gotte. Igår blev det promenad med Maya, våffelkalas hos Hanna och barnen och sen åt vi kvällsmat med Evelina och hennes familj. Fullt upp med andra ord! Idag blev då raka motsatsen. Vi har bara varit hemma. Inne och myst. Så regnrusket kunde inte kommit mer passande. Gick i pyjamas nästan fram till lunch. Vi har pusslat, lagat mat (jag hackar, Lilja lägger i stekpannan och hon tjuvsmakar på det mesta), kollat i hennes fotoalbum, ätit satsumas, druckit litervis med osynligt kaffe och Lilja har försökt få dockan att kissa på pottan hela dagen. Och en massa andra saker.
 
Idag har jag verkligen känt lyckan i mig. Jag nyper mig i armen för att förstå att denna lilla goa unge faktiskt är min. På riktigt!
 
 
/Josefine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0