josefinesmelodi

Hela dagen då vi gifte oss var som en dröm. Marcus hade som uppgift att nypa mig i armen ett par gånger under hela dagen för att jag skulle förstå att det är NU det händer. När jag tänker på vigseln är allt fortfarande glasklart. Det var så maffigt att stå och höra hur kyrkorgeln började spela, när portarna öppnas och det var dags att vandra fram den långa vägen fram till altaret. Vi var båda lagom nervösa och trots den stora kyrkan och alla människor kändes det under vigselakten att det bara var vi. Så högtidligt. Total lycka och en hel del tårar...