josefinesmelodi

När förlossning var klar och lilla Lilja låg på mitt bröst den regniga måndagen i juli rullade glädjetårarna nerför mina kinder. Dagarna på BB befann jag mig i ett hormonspeedat tillstånd och föll i glädjegråt lite hela tiden. Sen, när hormonerna och känslorna lagt sig en aning, blev det allt längre mellan dessa glädjebryt. Men ibland tränger tårarna fram igen när jag tittade på vår lilla flicka. Det hände en gång under "Sommar med Ernst" en gång när jag promenerade ner till stan. Och igår var det en sån dag, vilket kanske inte är så konstigt... Jag kunde inte sluta titta på Lilja. Hon sov flera timmar i min famn och jag ville inte lägga henne ifrån mig. Jag fick nypa mig flera gånger i armen, hårt, för att förstå att hon faktiskt är min. För att inse att detta är ingen dröm. Och aldrig förr har jag känt en större tacksamhet för att få uppleva denna lycka.

 

/Josefine