josefinesmelodi

Så blev det den första advent. Eftersom jag upplever att tiden går i raketfart känns det som advent plötsligt dök upp i mitten av oktober. Typ så... Men ändå har den första juliga känsla infunnit sig i kroppen. December är en av mina favoritmånader. Vi har haft två mysiga dagar hos mina föräldrar. Pepparkaksbak, kusinbus och tid tillsammans.

 

I söndags skulle vi "bara" ta lite tomtebilder till årets julkort. Och jag kan väl säga att det gick... sådär. En trött bebis som inte orkade sitta många sekunder och en bestämd 2-åring som "visst skulle ha ett finger i näsan". Vi får göra nytt försök en annan dag.

 

När vi köpte vårt lilla gröna hus hade vi försäljningen av vår bostadsrätt kvar. Och det har hängt över mig. Inte för att vi varit oroliga att vi inte ska få den såld, men all den tid det tar. Fyra mäklare var här samma vecka som Elvin döptes. Jag insåg med ens hur mycket tid som krävs. Hemmet ska tipptoppas inför fotograferingen och sen minst två visningar. Med andra ord är det många legobitar, småsaker och så två busiga barn som ska städas bort. Jag gjorde då en chansning och satte upp en lapp i vårt lilla miljöhus, där vi och resten av de i vår bostadsrättsförening slänger sopor. Och vilken tur att jag gjorde det. Det var en som kände ett par som vill flytta hit. Allt klaffade sådär bra som man inte bara tror är möjligt. Ibland ska man har lite tur=). Igår skrev vi på alla papper och då kunde vi dra lättnadens suck. Nu känner jag att allt fokus kan läggas på huset och det känns så roligt! Det kommer bli ett mycket spännanden projekt...

 

I lördags var jag och barnen hemma. Det var så trevligt att få kvällsbesök av "tant Linda". Det är alltid en utmaning att natta Lilja med en vaken Elvin när jag är hemma själv. Detta händer ju inte särskilt ofta, men jag beundrar de föräldrar som alltid tar nattningen själva. Det var så skönt med en nanny den stunden. Elvin och Linda blev så bra kompisar. Sen ar det soffhäng, vuxenprat, glass i stora lass och "Så mycket bättre".  Så mycket bättre lördag än så går nog inte få!

 

Torsdagar blir alltid lite stressiga. Men det är så värt det. För de 30 minuterna i bassängen med min lilla fisk är magiska.

Lilla Agnes har nu också blivit 2 år och jag tycker det är så roligt när våra familjer träffas. Flickorna har roligare tillsammans ju äldre de blir nu när de leker på ett annat sätt. Glada kalastjejer!

 

En helgmorgon pratades det om en ny bok, "Det sötaste vi har" på nyhetsmorgon.

 

Jag kände direkt att den ska jag läsa! Den handlar om hur sockret påverkar det sötaste vi ha, våra barn. Det är en sån bok som jag tycker att alla föräldrar borde läsa. Vi har varit mycket försiktiga med det tillsatta sockret i Liljas kost. Eftersom hon inte frågade efter något som kakor, glass och annat gott har det varit busenkelt. Jag gissar att det kommer bli lite tuffare med Elvin... Men när Lilja fyllde två år fick hon börja smaka på lite "gofika" men hon har inte varit förtjust alls. Möjligtvis kan en halv kanelbulle slinka ner men än så länge blir hon som gladast för en klementin eller annan frukt. Godis tycker vi kan vänta ett bra tag till. Men jag är inte orolig, för jag är ganska övertygad att hon äter glass till nästa sommar. Hur som helst blev jag stärkt i detta förhållningssätt efter att ha läst denna bok. Den börjar såhär:

 

 

 

En mycket tänkvärd bok och det finns så många små saker man kan göra som förälder, utan att vara stenhård sockerpolis. Det här med att ställa fram en godisskål med kilovis med godis/popcorn/chips kan man så lätt undvika med mindre skålar till barnen. Vissa klarar att äta lagom, men vissa som är som jag alltid varit och kan inte äta lagom utan det blir lite till och lite till och sen är hela storskålen slut. Lilja var på en kompis 2-årskalas och jag är så glad när andra föräldrar tänker likt. Det behöver inte vara tårta, kakor och godispåse för att det ska bli ett lyckat kalas. Goda frallor till fikat och fiskedamm med annat gotte än godis funkar precis lika bra.

 

/Josefine

 

 

Valet av fadder till lilla Elvin känns så rätt. Så snäll, trygg och kärleksfull. Fina farbror Erik!

Ja, i lördags var det Elvins dopdag. Mycket förberedelser och sen fullt ös. Inte konstigt att jag var helt slut när vi körde hem igen på kvällen. Som att picka hål med en nål i en ballong. Men när jag vaknade igår var känslan bättre. Det är något visst när alla nära och kära, familj, släkt och vänner samlas på en gång. Jag fylls av en tacksamhet till alla som tar sig tid till att fira med oss. Så ett stort tack till er som gjorde Elvins dopdag så fin!

 

Igår var det Elvins dopdag. Vår fina prins. Elvin Lennart.

 

Mist sagt mycket denna vecka. Sista förberedelserna inför Elvins dop och så en lägenhetsförsäljning på det. Jag har de sista dagarna lärt mig att det tar både mycket tid och energi att hålla hemmet fint och relativt städat när en mäklare ska komma och titta. Samtidigt som Lilja är inne i sina fantasivärldar där hon just nu bäddar till varenda gosedjur/legogubbe/docka/traktor/färgpennor (!) med allt som kan se ut som en säng, t ex. kuddar/kökshanddukar/matta/filtar/tvättservetter/bakplåtspapper, you name it! Medans jag städar på toaletten hinner hon öppna hotell för varenda leksak i vardagsrummet. Det handlar om att städa snabbt, snabbare än vad Lilja hinner plocka fram och det är ingen lätt match vill jag lova! Och samtidigt ska det bakas minimudcakes till dopet och allt annat fix. Hur som helst så hoppas vi få ut lägenheten nästa vecka om den inte blir såld innan dess vilket vi så klart allra helst önskar. Orkar inte ens tänka på allt som måste göras inför fotografering och visningar...

 

Samtidigt som allt extra, så rullar livet på som vanligt. Och jag älskar denna vardag med rutiner. När småbarnslivet är så bra det bara kan. När jag och Lilja målar vattenfärg i en timme och Elvin studsar i sin babysitter. När vi kan vara ute en förmiddag för att hitta det finaste lövet. Eller när M kommer hem från jobbet och vi äter kvällmat hela familjen. Det är ta mig tusan bland det bästa jag vet!

 

Det är minst sagt mycket precis nu... Förberedelserna inför Elvins dop på lördag pågår för fullt. Det mesta är klart, det återstår (bara) ca. 50 av Mathildas mudcakes som jag ska baka. Sen så snurrar såklart tankarna på vårt nya hus, vilket såklart är spännande. Men det som tar tid denna vecka är att anlita mäklare och få ut vår lägenhet för försäljning. Det känns som att jag inte kan fokusera fullt på huset förrän nuvarande är såld. Kanske du vet någon som söker lägenhet i Halmstad/Kärleken??? Bara hör av dig i så fall =).

 

Som grädde på moset är just nu nätterna ingen höjdare. Lilja och Elvin sover som vanligt gott men just nu har en inflammation parkerat sig i bröstryggen. Dagarna är fina men jag känner att energin till annat än familjen inte riktigt alltid räcker till. Men så är det och jag vet att det alltid kommer vara upp och ner. För att bara få vara ett par dagar åkte jag och barnen till mina föräldrar förra veckan. Riktigt skönt och det var inte bara mamma och pappa som skämde bort mig. Hillevi bjöd på god lunch och "en liten kaka".

 Annars har helgen varit bra, men som alltid lite för kort. Middag hos fina grannar och en förmiddag på lekplatsen med ett par andra grannar. Inte konstigt att vi trivs så bra på Kärleken.

 

/Josefine