Ängelholm
När Lilja fyllde 4 år fick hon en överraskningsdag av mig och M. Och som hon har längtat. Det enda hon visste var att vi skulle åka tåg, för det har hon velat göra så länge... Idag var det dags och vi berättade inte förrän vi satt på tåget att vi skulle åka till Ängelholm. Vi hade en heldag i deras mysiga hembygdspark. Ett sådant ställe saknar jag i Halmstad! Vi har busat, lekt på lekplatsen, ätit god mat, tittat på djuren, legat och latat oss på en filt när Elvin sov, tittat på teatern "Pettson och Findus tältar", åkt karusell och sen tog vi Pyttetåget tillbaka till stationen. Som jag sagt förut... Man behöver inte åka särskilt långt för att det ska vara ett stort äventyr för de små!
Allt gick så bra idag. Det klaffade med tågtider, busstider, mattider och sovtider... Och det sa jag när vi kom till tågstationen när vi skulle åka hem till Halmstad. Men det skulle jag väntat med att säga, väntat med att slappna av... För visst var vi på rätt perrong och i god tid. Men vad hjälpte det när vi hoppade på ett tåg som hade Förslöv som slutstation. En station där inga tåg till Halmstad stannar... Det var bara att åka tillbaka till Ängelholm för att ta nästa tåg hem. Jag och M insåg att vi har väldans tåliga barn. De höll modet uppe, tros att det började bli kväll. Vi läste Pelle Svanslös och mumsade i oss majskakor. En timme senare än planerat satt vi på rätt tåg. Som om inte det var nog... När vi passerat Laholm och blodsockret var i botten, kom en konduktör och frågade om vi läst tågdirektiven (som om det var det mest självklara i världen). Hon fortsatte sin predikan om resevillkor och regler angående att vagnar ska fällas ihop och förvaras som handbagage och får under inga omständigheter förvaras i de höga vestibulerna. En sådan människa som tar sitt jobb på största möjliga allvar... Jag bet mig i kinden för att inte hamna i ett sådant skrattanfall som inte går att hejda. Vi var vid denna tidpunkt mest glada över att snart var hemma. Efter att ha varit i Förslöv och vänt kände vi inte riktigt att TÅGDIREKTIVEN, den heliga skriften, var det viktigaste här i livet... Allt jag tänkte på var glädjen över att det fanns spagetti och köttfärssås att värma i kylskåpet.
Väl hemma var vi alla mycket nöjda med dagen!
/Josefine
Kommentarer
Trackback
