josefinesmelodi

I maj när jag skulle gå ut och gå fick jag ett infall. Jag tänkte jogga en bit och se hur det kändes i kroppen. Våren var relativt bra vad gäller inflammationer och värk och jag kände mig riktigt stark. Jag höll ett lågt tempo och när jag kom hem stod Marcus löparklocka på 5 km. 5km! Det är riktigt långt för mig, med de förutsättningar som jag har. Jag har inte sprungit överhuvudtaget (bortsett från när jag jagar Elvin...=)) sen långt före Lilja och löpning har aldrig varit min grej. Det bästa av allt var att det kändes så bra i kroppen. Ingen stelhet och framför allt ingen smärta på dagarna. Jag bestämde mig för att minska distans och vänja kroppen. Jag började med 2 km ett par gånger och ökade till 3 och i juli sprang jag 4 km flera gånger. Jag sprang 2-3 gånger i veckan under ganska fram till slutet av juli. Jag anmälde mig till "Prinsens minne 5 km". Jag, som aldrig tyckt det ens varit lite roligt att springa började att längta efter löppassen. Tiderna började bli riktigt skapliga och jag hoppades kunna springa 5km-loppet på ca 30 minuter. Men inga framsteg utan bakslag... För efter flera månader då min kropp mått riktigt bra kom smärtan i bäcken och bröstrygg tillbaka. Precis som en förlossning glömmer man hur smärta känns. Och trots att jag haft denna sjukdom sen jag var 11 år blir jag konstigt nog nästan förvånad varje gång det är dags för sämre dagar. Från att bara ätit en låg dos antiinflammatoriska tabletter fick jag lägga till en massa smärtlindrande. Det började kännas omöjligt att ens tänka på loppet när jag fick anstränga mig för att komma ur sängen om morgnarna när värken alltid är som värst. Efter två veckor med hög medicinering mår nu kroppen bättre och jag hoppas att blodproven jag tog igår är OK. Jag känner mig lite starkare igen och jag längtar efter att kunna påbörja löpningen igen. Lugnt och försiktigt. Utan för höga mål för att inte bli så besviken när bakslagen kommer. För det gör det alltid och kommer alltid göra för mig. Men som reumatiker handlar det om att må så bra man kan mellan skoven av inflammationer och smärta.

/Josefine