josefinesmelodi

Vi flyttade in i vår bostadsrätt hösten 2010 och vi har hela tiden trivts så fantastiskt bra. Men vi har hela tiden vetat om att detta inte är ett hem är något tillfälligt. Jag menar, hela familjen kommer ju inte sova i samma rum i all framtid... Därför har det blivit många tankar, funderingar och prat kring hus de senaste åren. Innan Elvin kom räknade vi mycket på kostnaderna om vi skulle bygga nytt, men insåg tillslut att det skulle ta för mycket tid. Där och då fortsatte vårt hussökande. Det som har varit så skönt är att vi aldrig känt någon stress. Detta har gjort att jag och M har hunnit med en hel del husvisningar... Ju längre vi bott på Kärleken, desto mer har vi kommit till insikt med att det nog är här vi vill fortsätta bo. Men det har inte alltid varit en självklarhet. Vi har haft länge haft planer på att bosätta oss lite mera på landet och jag har till och med haft drömmar om egna höns. Sen har vi heller aldrig stängt dörrarna om att kanske flytta "hemåt" som så många av våra vänner gjort. Vi har skrivit listor med plus och minus med alla alternativ. Någonstans har vi ändå alltid landat i att när "det rätta" huset dyker upp så kommer det kännas i magen.

 

Och det gjorde på den där visningen i oktober. Båda kände att det var nog detta hus som vi gått och väntat på. Ett charmigt litet trähus. När budgivningen var klar och vi fick vår lägenhet såld har ett lugn infunnit sig i mig. Vi vet vart vi är på väg och nu är det inte lång tid kvar. Flyttlasset går ju inte så långt, men det känns ändå så spännande. Vi har en hel del renovering framför oss och med två små ban har vi bestämt att allt får ta den tid det tar.

 

Hur som helst, snart landar vi på Blåshammars gata!