josefinesmelodi

 

Det har inte blivit mycket skrivet här. I helgen var det Liljas tur att bli sjuk. Hon har haft hosta och varit förkyld ett bra tag och i fredags kom febern.

 

Jag märker att det är lätt att bara skriva om allt glatt och positivt här på bloggen. Men det är kanske inte så konstigt. För sedan jag blev mamma har jag haft en underbar känsla i kroppen, som kan liknas med att vara nyförälskad. Jag brukar läsa mammabloggen "Inga konstigheter". Det är två mammor som skriver om livet som förälder, utan att romantisera det minsta. Jag tycker det är roligt att läsa deras texter, som nu dessutom släppts i bokform, för visst känner jag igen mig. Så varför skriver då inte jag lika ofta om babybajs som kletat upp i nacken, frustrationen när Lilja inte vill sova när jag vill osv.? Jag tror det kan vara så att precis som när man är sådär nyförälskad så är glömmer man bort de saker som är lite tröttsamma. För att det mesta är så alldeles perfekt att det som känns lite jobbigt vissa stunder, de vägs upp av allt det som är bra och fantastiskt. Och så tror jag att om man sedan tidigare har en alltför sockersöt dröm i pastellfärger om den första småbarnstiden så får man kanske sig en chock och tycker att det kan vara riktigt besvärligt. Jag hade nog en ganska realistisk bild om hur mammalivet skulle bli. Men jag ska inte sticka under stolen med att vissa dagar känner jag mig trött. Speciellt nu när min lilla tös varit sjuk. Det är nätter som innehåller lite för mycket gråt och lite för lite sömn. Hon gråter om natten, alldels otröstlig och jag får sitta och med henne i famnen, vagga och sjunga tills hon tillslut somnar om. Inte konstigt att jag har lite mörka ringar under ögenon ibland. Jag har blivit totalt nerkräkt, och då pratar vi inte lite sött babykräk i mungipan utan rejäla dunderkaskader, ett par gånger om dagen. Många klädbyten blir det... Jag hinner inte tvätta upp tvätten i korgen innan den är full igen. Och ja, babybajs upp i nacken eller som läcker igenom blöjan är ju inget ovanligt direkt. För att inte tala om den hemska oro när febertermomenten visade 39,9 och Lilja inte orkade göra någonting mer än att sitta som en lite koalaunge på min mage. Men det är bara att inse att allt detta ingår i mammapaketet. Och det konstiga är att det faktiskt inte är särskilt tröttsamt eftersom man får så mycket tillbaka. För trots att denna natten var lite kämpig så vaknade jag av att Lilja stod på alla fyra med sitt huvud över mitt. "Bababaaa mamamamadadadaa", lite dregel och en mycket blöt, men ack så god gomorronpuss! Och precis i den stunden har jag redan glömt de timmar jag inte fick sova i natt. Därför känns livet alldeles underbart.

 

/Josefine