Jag älskar mat. Tycker om att laga mat. Lilja har sedan dag ett älskat bröstmjölk. Inte mat. När hon var 8,5 månader började hon äta lite fast föda, inte med något större intresse, utan mest för att det är nödvändigt. Efter hennes maginfluensa innan vår resa försvann den lilla, lilla aptiten som hon hade. Och ja, som mamma blir det mycket prat/funderingar kring mat och sömn, men det är väl för att det är två ganska livsviktiga faktorer här i livet... Och nu när Lilja börjar bli en stor tjej och det är dags att sluta upp med att nattamma så har det här med ätandet blivit desto viktigare. Hur som helst känns det som jag och Marcus gjort alla rätt för att få vår lilla prinsessa att äta. Jag har någonstans tänkt mig att hon liksom TV-kocken Marcus Aujalays barn ska vara med bland puttrande kastruller. Vi har från början låtit henne sitta med vid matbordet, vara med när vi lagar mat, började med smakportioner blandade med bröstmjölk och låtit henne känna (läs klabba) med maten. Experimentera och se vad som händer om kram fingrarna hårt runt en banan . När hon var liten gjorde jag egen (jävla) morotspuré, vi har testat burkmat i alla dess smaker och jag har gjort egen barnmat i oändliga variationer. Frysen är full! Mixern har verkligen kommit till användning här hemma. Men inte äter hon mer för det. Leverpastejsmörgåsar, bananer, yoghurt, fruktpuré och ägg går oftast bra, men inte "riktigt mat". När skeden närmar sig munnen med mat ser Lilja ut som om hon blir anfallen av något livsfarligt. Och det är så olika, ena dagen kan det gå lite bättre, då kan en halv burk slinka ner. I förgår bestod lunchen av 4 oliver, 2 körsbärstomater och två skivor vällagrad prästost. En liten tapastjej kan man säga! Lilja med en egen Vilja "Envetet" Kleinfeld.Om någon där ute besitter värdefulla tips mottager jag dom tacksamt!
Tur att hon är så pigg och glad, trots bristande matintresse!
På Kreta var det bröstmjölk i kombination med de 20 medtagna frukttuberna som räddade semestern...
/Josefine
