josefinesmelodi

När vi var på Djerba läste jag Mia Skäringes samlade krönikor. Så jävla grym tjej. För att hon är så ärlig. Osminkat. Rakt. Ärligt. Men visst är det svårt att veta hur rak och ärlig man ska vara när man skriver. Kanske är det därför det är lättare att skriva när någonting bra har hänt, när man träffat någon man tycker om, när bästaste festen varit eller när man fyndat något snyggt. Men precis som i lisebergsbanan går det upp... och ibland ner. Just nu är jag inne längst ner i en mörk tunnel. Idag har jag kännt mig som en patient som den där Dr. House borde ta en titt på. Spenshult ringde nämligen idag på morgonen för att mina blodvärden var riktigt kassa. Inte konstigt att jag kännt mig som en urvriden disktrasa de sista dagarna. Vidare till Länssjukhuset till infektionsmottagningen. Ny läkare. Ingen kunde säga varför min sänka var så hög. Feber. Fortfarande svullen arm. Jag bajsade blod. Dr. House - var är du? Ett osminkat inlägg. Jag vet. Nu äter jag antibiotika vilket innebär att in nya behandling skjuts upp. Igen. I väntan på bättre blodvärden.



/Josefine